Känner du igen frasen? Det borde du göra. Det är en vanlig fras man säger när man skiljs åt, vänner emellan. Och visst låter det trevligt och bra. Ja jag tycker det låter jätte trevlig, om du frågar mig. Men ligger det någon sanning i det? Kommer ni höras? Där är jag mer tveksam.
Detta är en företeelse som inte stämmer om man är 25 år eller yngre. För då hörs man verkligen. Nej, detta är en uttalande som när man över 25 år blir med till en floska. Det är en artighetsfras helt enkelt. Många är dom gångerna då jag har hört av mig efter en sådan kommentar och det har varit mycket uppskattat. Men efter tiden så har jag insett att om jag inte hörs av mig så kommer det förbli tyst mellan den sk. vännen och mig.
Ovanstående handlar mer om verkligheten än om de kommunikationskanaler som idag finns. Men företeelsen är den samma. Det kan vara i någon typ av chatt eller mail som det skrivs samma sak. Men om du inte själv tar upp kontakten igen så förblir det tyst.
Då tänker jag, är jag så himla tråkig eller jobbig så folk inte vill ta kontakten med mig!? Men då jag tänkt en stund så stämmer inte det heller. Så vad är det då som gör att folk inte hör av sig? För fenomenet handlar inte om en person utan om många, och någon koppling dom emellan finns inte.
På nätet blir det extra märkbart. Man skriver till nån man känner och denne svarar trevligt tillbaka och man har en stunds snack. Snacket slutar med "ha det så gott så hörs vi". Men om jag inte är det som tar kontakt så hörs vi heller aldrig med.
Mycket konstigt och egendomligt! Kanske någon av er, mina läsare känner igen i vad jag skriver? Om man inte bryr sig om fenomenet och krusar genom att åter ta kontakt och dessutom fråga varför personen inte hörts av sig. Ja, då blir svaret "tiden går så snabbt med jobb, familj och annat så jag har helt enkelt inte hunnit".
Enligt mig är det rena skitsnacket! Vill man så tar man sig tid helt enkelt. Men kanske det är så att jag själv uppfattas som någon sorts skuggfigur. Ja, inte vet jag! Jag har så kallade vänner som endast hör av sig när dom är singlar. Och då förväntar dom sig att jag skall underhålla och finnas som sällskap. Ja, under många år har jag faktiskt gjort det. Men så är det verkligen inte längre. Jag ställer inte upp på det helt enkelt!
Men faktum kvarstår. Ett samtal till någon du känner gör skillnad. Det ger glädje på många vis. Och det ger dig själv känslan av att glädja någon annan. Och just den viljan att göra det verkar som helt bortblåst i det samhället vi lever idag.
Jag har sträckt ut min hand emot många för att finnas till hands och hjälpa. Men det man får tillbaka är endast skit och prat om att man är flörtig eller annat. Sjuka människor som inte kan ta emot äkta medmänsklighet utan att tro att det finns någon baktanke. Ni kanske inte ens funderat tanken om att andra kanske känner glädje över att finnas till och hjälpa andra?
Sen har vi så klart dom som glupskt tar emot hjälpen för att sedan försvinna som bortblåsta från jordens yta. Ja, det är inte lätt att veta hur man skall behandla andra. Möjligen är det sådär kallt som folk uppskattar. Sådär kallt som vårt samhälle blivit under åren. Där ingen bryr sig om andra än möjligtvis sin egna familj.
Vi pratade även tandborstar min tandhygienist och jag. Hon undrade om jag använde en eltandborste vilket jag sedan länge gör. Eltandborste rekommenderas varmt för en sådan är helt outstanding om man jämför med en vanlig tandborste. Så kom frågan från henne om hur gammal min eltandborste är. Jag fick tänka efter och kom fram till att den var 5 år gammal.
