Fick bita mig i läppen för att vara tillmötesgående tillbaka.Men men,har man ett serviceyrke så har man... Imorgon tar jag nya tag!
Skickat från min iPhone
måndag, augusti 31, 2009
Arbetsdag igen
Idag har jag jobbat igen, och det fungerade bra trots att jag faktiskt glömt en del. Hade behövt min kära kollega som vanligtvis har grymt minne. Men jag fixade dagen bra i alla fall. Fast av någon anledning lyckades jag mest ringa och försöka hjälpa sura kärringar idag.
söndag, augusti 30, 2009
Inget internet
Skum känsla! Tänk vad beroende man blir på något vis över de funktioner man har i sitt hem. Men snart är jag tillbaka med full kraft!
Skickat från min iPhone
lördag, augusti 29, 2009
Historien avslutad
Jag hämtade det nya bredbandsmodemet idag och naturligtvis fungerade det heller inte. Återigen ringde jag till supporten som jag nu gladeligen namnger, det är Glocalnet som visat sig vara så inkompetenta hela tiden. Fick först prata med en tjej där på supporten som ville jag skulle skruva loss telejacketen för att se hur många kablar osv bla bla bla.
Jag ombedes sedan ringa tillbaka och hamnade hos en annan tjej. Hon undrade vad jag hade för problem och som ni säkert inser allihop så är min logg där hos dom nu en mindre roman. Så jag bad henne läsa loggen.
Efter flera minuter återkom och sa, ja nått fel på modemet tror jag inte att det är! Då kände jag att nu får det vara nog. Hon ville skicka mig till den tekniker grupp som arbetar externt på fältet.
- Jaha, när kommer han då, frågade jag.
- Ja jag har hör att dom ligger efter lite grann i den gruppen så det kan ta upp till 14 dagar.
- Jag då kan du koppla mig direkt till kundtjänst för nu skall jag säga upp allt jag har med er att göra för ni är inte kapabla att leverera de tjänster ni tar betalt för, sa jag.
Jag blev kopplad. Tjejen där frågade var för och jag upprepade var jag tyckte som deras service och kompetens.
- Jag vill säga upp mitt bredbands och telefon abonnemang, sa jag.
- Jaha, det blir 3 månaders uppsägningstid på telefonabonnemanget, sa tjejen.
- Så du menar att på fullt allvar att om ni tar betalt fullpris av mig för en bredbandsuppkoppling som har en hastighet som en gammal modemuppkoppling så kan ni sedan inte efterskänka dom stackars hundralapparna uppsägningstiden blir på?
- Ja så är det sa tjejen.
Jag hörde på henne att hon kände sig aningen skamsen.
- Jag har två nya bredbandsmodem här med, kommer ni och hämtar dom eller hur tänkte ni göra med dom?
- Ja dom måste du skicka in annars blir du debiterad för dom, sa tjejen.
- Är ni inte riktigt kloka, utbrast jag. Du, jag lägger inte ett öre i porto för att skicka in nått till er, ni får skicka mig färdiga returlappar som jag kan skicka tillbaka dom med.
- Jaha, då får jag koppla tillbaka dig till den tekniska supporten som har hand om detta, ett ögonblick.
Ja där blev jag sittandes i telefon och vänta för att be om att få två returlappar så Glocalnet kunde få sina bredbandsmodem tillbaka. Efter 15 minuter la jag på. Jag orkade helt enkelt inte vänta mer. Totalt hade jag så hållit på med det hela i 1 och halv timma.
Så nu mina läsare kommer det nog ett uppehåll på några dagar innan jag får min nya bredbandsuppkoppling. För mina vänner vill jag även säga att kommer återkomma med en ny mailadress med. Telefonnumret kommer jag dock behålla.
Jag ombedes sedan ringa tillbaka och hamnade hos en annan tjej. Hon undrade vad jag hade för problem och som ni säkert inser allihop så är min logg där hos dom nu en mindre roman. Så jag bad henne läsa loggen.
Efter flera minuter återkom och sa, ja nått fel på modemet tror jag inte att det är! Då kände jag att nu får det vara nog. Hon ville skicka mig till den tekniker grupp som arbetar externt på fältet.
- Jaha, när kommer han då, frågade jag.
- Ja jag har hör att dom ligger efter lite grann i den gruppen så det kan ta upp till 14 dagar.
- Jag då kan du koppla mig direkt till kundtjänst för nu skall jag säga upp allt jag har med er att göra för ni är inte kapabla att leverera de tjänster ni tar betalt för, sa jag.
Jag blev kopplad. Tjejen där frågade var för och jag upprepade var jag tyckte som deras service och kompetens.
- Jag vill säga upp mitt bredbands och telefon abonnemang, sa jag.
- Jaha, det blir 3 månaders uppsägningstid på telefonabonnemanget, sa tjejen.
- Så du menar att på fullt allvar att om ni tar betalt fullpris av mig för en bredbandsuppkoppling som har en hastighet som en gammal modemuppkoppling så kan ni sedan inte efterskänka dom stackars hundralapparna uppsägningstiden blir på?
- Ja så är det sa tjejen.
Jag hörde på henne att hon kände sig aningen skamsen.
- Jag har två nya bredbandsmodem här med, kommer ni och hämtar dom eller hur tänkte ni göra med dom?
- Ja dom måste du skicka in annars blir du debiterad för dom, sa tjejen.
- Är ni inte riktigt kloka, utbrast jag. Du, jag lägger inte ett öre i porto för att skicka in nått till er, ni får skicka mig färdiga returlappar som jag kan skicka tillbaka dom med.
- Jaha, då får jag koppla tillbaka dig till den tekniska supporten som har hand om detta, ett ögonblick.
Ja där blev jag sittandes i telefon och vänta för att be om att få två returlappar så Glocalnet kunde få sina bredbandsmodem tillbaka. Efter 15 minuter la jag på. Jag orkade helt enkelt inte vänta mer. Totalt hade jag så hållit på med det hela i 1 och halv timma.
Så nu mina läsare kommer det nog ett uppehåll på några dagar innan jag får min nya bredbandsuppkoppling. För mina vänner vill jag även säga att kommer återkomma med en ny mailadress med. Telefonnumret kommer jag dock behålla.
Ner och upp, upp och ner!
Lust till allt möjligt, ingen lust till något alls. Medvetandet och kroppen lever sitt egna liv och jag kan inget göra. Medicin, ja men jag blir så dimmig då med. Alkohol, nej då saker och ting bara värre. Jag är SÅ trött på att må så här. Visst får jag råd, från alla möjliga håll. "Gör" det, eller försök komma ut, osv.
Men det är inte så lätt, apati är en del i måendet som jag heller inte kan styra. Att "Frysa känslor" om det ena eller andra är också rekommendationer jag fått. Men hur lätt är det? Antingen finns dom eller också finns dom inte alls. Det kan handla om känslor till en annan människa, min son eller om mitt liv. Möjligtvis finns det sådana människor som kan frysa både tankar och känslor, men sådan är verkligen inte jag. Och den människan som klarar det anser jag vara en känslokall och empatilös individ.
Jag hörde om en kille igår som vid behandling med ECT fick hjärtstillestånd. När jag fick den behandlingen sa man att metoden i princip var biverkningslös, ja förutom närminnesförlusten då. Förresten så tror jag effekten av den behandlingen har börjat klinga av hos mig. Och än så länge går jag ju inte kontinuerligt hos någon läkare än. Därför är jag ju inte säker på om jag äter rätt antidepressiv medicin och om det är i rätt dos.
Jag har så mycket som jag borde göra. Jag skulle börja promenera och komma ut i skogen, jag skulle börja springa igen, börja måla en ny tavla, börja läsa Kay Pollaks bok. Men jag har inte orken och inte lusten helt enkelt. Någon dag känns ok, en annan någorlunda, och en tredje rent skit och alla dessa dagar blandas av en slev gjord av tro, hopp, upplevelser etc. Därför kan jag inte förutsäga hur jag mår dagen efter.
Jag tror jag skall hålla fast vid mitt mål i alla fall, och det är att börja jobba på måndag. Att helt enkelt komma in i rutinerna igen och känna att man tillför andra något. Har jag tur kanske det förhoppningsvis kan tillföra även mig något.
Jag vet att det finns många där ute som mår ungefär som mig. Någon som vill dela med sig av någon positiv erfarenhet?
Men det är inte så lätt, apati är en del i måendet som jag heller inte kan styra. Att "Frysa känslor" om det ena eller andra är också rekommendationer jag fått. Men hur lätt är det? Antingen finns dom eller också finns dom inte alls. Det kan handla om känslor till en annan människa, min son eller om mitt liv. Möjligtvis finns det sådana människor som kan frysa både tankar och känslor, men sådan är verkligen inte jag. Och den människan som klarar det anser jag vara en känslokall och empatilös individ.
Jag hörde om en kille igår som vid behandling med ECT fick hjärtstillestånd. När jag fick den behandlingen sa man att metoden i princip var biverkningslös, ja förutom närminnesförlusten då. Förresten så tror jag effekten av den behandlingen har börjat klinga av hos mig. Och än så länge går jag ju inte kontinuerligt hos någon läkare än. Därför är jag ju inte säker på om jag äter rätt antidepressiv medicin och om det är i rätt dos.
Jag har så mycket som jag borde göra. Jag skulle börja promenera och komma ut i skogen, jag skulle börja springa igen, börja måla en ny tavla, börja läsa Kay Pollaks bok. Men jag har inte orken och inte lusten helt enkelt. Någon dag känns ok, en annan någorlunda, och en tredje rent skit och alla dessa dagar blandas av en slev gjord av tro, hopp, upplevelser etc. Därför kan jag inte förutsäga hur jag mår dagen efter.
Jag tror jag skall hålla fast vid mitt mål i alla fall, och det är att börja jobba på måndag. Att helt enkelt komma in i rutinerna igen och känna att man tillför andra något. Har jag tur kanske det förhoppningsvis kan tillföra även mig något.
Jag vet att det finns många där ute som mår ungefär som mig. Någon som vill dela med sig av någon positiv erfarenhet?
fredag, augusti 28, 2009
Existentiella funderingar
Eller meningen med livet. Det har nog de flesta av oss funderat på någon gång i livet. En del har kanske funnit sitt unika och personliga svar på frågan vad just ”min egen mening” är. De nöjer sig med det och går vidare i livet. Sen finns det de andra som funderar sig nästan tokiga på frågan utan att finna svaret. Frågan i sig blir som ett problem för en sådan personlighet. I dagens hårda samhälle tror jag denna grupp är ganska stor tyvärr.
Livets hårda skola
Vi lever alla våra unika liv med våra unika förutsättningar och personligheter. Det som berör den ena personen bekommer inte över huvudtaget en annan person, och tvärt om. Livet kan i många sammanhang kännas orättvist men ingen av oss kan göra något åt saken. En del glider på ”räkmackan” in i alla positiva sammanhang oavsett vad det gäller här i livet. Medan andra får kämpa hårt för minsta lilla framgång i livet. Så är det och kommer det förbli.
Många är vi som kämpar hårt vissa stunder för att finna glädje och mening. Däribland jag själv även om jag fått behandling för min psykiska hälsa. Vi lever i ett hårt samhälle där var och en stänger in sig i sin egna lilla boning utan samvaro med någon runt omkring. Typiskt svenskt kanske en del säger, och ja det kanske ligger en del i det.
Det finns två grupper som kan vara suicid benägna. Den grupp människor som att fysisk smärta inte vill leva mer på grund av det. Kring denna grupp finns det många som förespråkar dödshjälp.
Sen finns det den större gruppen som lider rent psykiskt. En psykisk smärta som får individen att fungera onormalt och oftast i total likgiltighet, ångest, isolering etc. Ofta har detta mående byggts upp under många år med dålig självkänsla som bas. Man ser sig själv som oviktig och som en lägre stående varelse, man ser sig själv helt inte värd någonting.
Gällande denna grupp som lider psykiskt finns det enligt mina personliga funderingar tre stadier i en suicid handling:
Var och en ska kunna tala om hur man mår och har det, om existentiella frågor, om liv, död, suicid, meningen med livet och andra viktiga livsfrågor. Vi behöver en grundkunskap inom befolkningen om ångest, depression och suicidalitet och hur man möter medmänniskor med dessa problem samt kunskap om vart man kan hänvisa om man själv inte räcker till. Detta är vad alla vuxna bör klara av på ungefär samma sätt som vi alla idag ska kunna ge en första hjälp vid olycksfall, till exempel livräddning av drunknande samt hjärt- lungräddning.
Vi får lära oss räkna, skriva, kunskaper om samhället och historian men inget om livet i sig. Inför livskunskap på schemat i alla förskolor, grundskolor och gymnasier. Det är ju på den kunskapen vi skall stå på under resten av våra liv.
Vill du läsa ytterligare om existentiella tankar rekommenderar jag ett besök på http://nollsuicid.blogg.se/
Livets hårda skola
Vi lever alla våra unika liv med våra unika förutsättningar och personligheter. Det som berör den ena personen bekommer inte över huvudtaget en annan person, och tvärt om. Livet kan i många sammanhang kännas orättvist men ingen av oss kan göra något åt saken. En del glider på ”räkmackan” in i alla positiva sammanhang oavsett vad det gäller här i livet. Medan andra får kämpa hårt för minsta lilla framgång i livet. Så är det och kommer det förbli.
Många är vi som kämpar hårt vissa stunder för att finna glädje och mening. Däribland jag själv även om jag fått behandling för min psykiska hälsa. Vi lever i ett hårt samhälle där var och en stänger in sig i sin egna lilla boning utan samvaro med någon runt omkring. Typiskt svenskt kanske en del säger, och ja det kanske ligger en del i det.
Det finns två grupper som kan vara suicid benägna. Den grupp människor som att fysisk smärta inte vill leva mer på grund av det. Kring denna grupp finns det många som förespråkar dödshjälp.
Sen finns det den större gruppen som lider rent psykiskt. En psykisk smärta som får individen att fungera onormalt och oftast i total likgiltighet, ångest, isolering etc. Ofta har detta mående byggts upp under många år med dålig självkänsla som bas. Man ser sig själv som oviktig och som en lägre stående varelse, man ser sig själv helt inte värd någonting.
Gällande denna grupp som lider psykiskt finns det enligt mina personliga funderingar tre stadier i en suicid handling:
- Du funderar tanken om att du faktiskt inte skulle vilja leva.
Längre än hit kommer de flesta inte, problemen löser sig och livet återgår till det normala. - Du funderar ut hur du skall gå tillväga för att ta ditt liv och gör upp en plan för det. Har man kommit till detta stadium är behandling av den psykiska åkomman väldigt akut.
- Du är klar över vad du skall göra och inväntar bara rätt tillfälle för att utföra din handling. Är man här handlar det om dagar innan man utför sin plan och omedelbar behandling naturligtvis självklar.
Var och en ska kunna tala om hur man mår och har det, om existentiella frågor, om liv, död, suicid, meningen med livet och andra viktiga livsfrågor. Vi behöver en grundkunskap inom befolkningen om ångest, depression och suicidalitet och hur man möter medmänniskor med dessa problem samt kunskap om vart man kan hänvisa om man själv inte räcker till. Detta är vad alla vuxna bör klara av på ungefär samma sätt som vi alla idag ska kunna ge en första hjälp vid olycksfall, till exempel livräddning av drunknande samt hjärt- lungräddning.
Vi får lära oss räkna, skriva, kunskaper om samhället och historian men inget om livet i sig. Inför livskunskap på schemat i alla förskolor, grundskolor och gymnasier. Det är ju på den kunskapen vi skall stå på under resten av våra liv.
Vill du läsa ytterligare om existentiella tankar rekommenderar jag ett besök på http://nollsuicid.blogg.se/
En ganska händelselös och våt dag
Inatt har jag sovit dåligt, jag var jättetrött när jag väl kom i säng men av någon anledning så vaknade jag massor av gånger senare under natten och mellan varje gång hade jag svårt att somna om. Jag har ingen aning om varför egentligen men jag misstänker att det har med att göra att jag la mig en stund på eftermiddagen igår.
Hur som helt så vaknade jag tidigt och var uppe en stund med gick faktiskt sedan och la mig en stund igen. Dagen har gått väldigt snabbt trots ganska tråkigt väder, under eftermiddagen och kvällen verkligen spöregnade det. Men undereftermiddagen kände jag mig aningen rastlös och för mig är det är bra tecken på lust och vilja. Jag tog bilen ner till Allum och strosade runt planlöst i affärerna där nere.
Det var ett tag sen jag åt färska räkor, jag som verkligen älskar räkor. Jag sitter hellre med dessa skaldjur än med vilket snacks som helst. Priset på ett kilo färska räkor var hutlöst dyrt, 298 kronor! Jag är inte snål på något vis men betala detta pris det gör bara inte för en vanlig fredagskväll. Till och med kräftorna var billigare. men nu var det ju räkor jag ville ha. Antingen så är det tillgången på räkor som är dålig eller så passar fiskhandlarna på att tjäna sig en extra hacka på grund av att det är kräftskivetider. Jag misstänker att det är en kombination av båda anledningarna.
Så några räkor blev det inte tyvärr. Jag köpte mig en grillad kyckling istället. Min matlust är ju fortfarande inte så bra så det har vart det enda jag ätit idag. Tyvärr orkade jag inte hela kycklingen heller.
Jag fick frågan idag hur många kilon jag gått ner men eftersom jag inte bantat på något vis utan för att detta är frågan om dålig matlust helt enkelt så har jag inte följt viktnedgången. Men visst känner jag i kroppen att jag gått ner men samtidigt som jag knappt äter något alls så ställer kroppen in sig på svält. Så som bästisen sa, inga inkomster, inga utgifter. Hon sa det på ett så kul sätt och så lägligt så jag kunde inte annat än att vika mig av skratt. Men hur som helst det stämmer nog ganska bra.
Jo förresten bredbandsmodem nr 2 har kommit idag, men jag har ingen lust att bege mig ut i detta regnrusk för att hämta det så det får bli imorgon. Med aningen blandande känslor inför det måste jag säga. Har hållit på så mycket med det nu så jag är aningen skeptisk. Imorgon kommer svaret om hur det funkar.
Hur som helt så vaknade jag tidigt och var uppe en stund med gick faktiskt sedan och la mig en stund igen. Dagen har gått väldigt snabbt trots ganska tråkigt väder, under eftermiddagen och kvällen verkligen spöregnade det. Men undereftermiddagen kände jag mig aningen rastlös och för mig är det är bra tecken på lust och vilja. Jag tog bilen ner till Allum och strosade runt planlöst i affärerna där nere.
Det var ett tag sen jag åt färska räkor, jag som verkligen älskar räkor. Jag sitter hellre med dessa skaldjur än med vilket snacks som helst. Priset på ett kilo färska räkor var hutlöst dyrt, 298 kronor! Jag är inte snål på något vis men betala detta pris det gör bara inte för en vanlig fredagskväll. Till och med kräftorna var billigare. men nu var det ju räkor jag ville ha. Antingen så är det tillgången på räkor som är dålig eller så passar fiskhandlarna på att tjäna sig en extra hacka på grund av att det är kräftskivetider. Jag misstänker att det är en kombination av båda anledningarna.
Så några räkor blev det inte tyvärr. Jag köpte mig en grillad kyckling istället. Min matlust är ju fortfarande inte så bra så det har vart det enda jag ätit idag. Tyvärr orkade jag inte hela kycklingen heller.
Jag fick frågan idag hur många kilon jag gått ner men eftersom jag inte bantat på något vis utan för att detta är frågan om dålig matlust helt enkelt så har jag inte följt viktnedgången. Men visst känner jag i kroppen att jag gått ner men samtidigt som jag knappt äter något alls så ställer kroppen in sig på svält. Så som bästisen sa, inga inkomster, inga utgifter. Hon sa det på ett så kul sätt och så lägligt så jag kunde inte annat än att vika mig av skratt. Men hur som helst det stämmer nog ganska bra.
Jo förresten bredbandsmodem nr 2 har kommit idag, men jag har ingen lust att bege mig ut i detta regnrusk för att hämta det så det får bli imorgon. Med aningen blandande känslor inför det måste jag säga. Har hållit på så mycket med det nu så jag är aningen skeptisk. Imorgon kommer svaret om hur det funkar.
torsdag, augusti 27, 2009
En torsdag
Dagen började med ett psykologbesök som gick förvånansvärt bra. Gick upp tidigt idag så jag tog mig lyxen att sova en stund i eftermiddag. Mina tankar har funnits hos min bästa vän som har det aningen jobbigt just nu. I övrigt inte så mycket mer att säga kring dagen så detta blev ett kort inlägg, jag har mått bra och jag ser fram emot att börja jobba igen på måndag.
onsdag, augusti 26, 2009
Revansch för OSS!
I måndags började min son på sitt gymnasium. Det ligger mitt inne i stan och han kände ingen i den nya klassen sen innan heller. Jag kommer ihåg då jag själv började gymnasiet då var vi ett lite gäng från 9'an som började på samma linje. Men min son började med helt nya ansikten vilket jag tycker är så stort av honom med tanke på vad han vart med om sista tiden i grundskolan.
Första dagen var det bara upprop men de två efterföljande dagarna hade man en slags teambuildings dagar för att eleverna skulle få möjlighet att lära känna varandra lite grann. På tisdagen samlades de vid Saltholmen för att ta båten ut till Köpstadsö. Väl där hade de poängpromenad uppdelade i lag, åt sedan lunch ute på ön och därefter nått bollspel. Det lag som vann fick biobiljetter som pris.
Idag har dom varit på stadsvandring som så småningom avslutades med minigolf. Igår var jag ute och hämtade min son på Saltholmen och han var så glad och nöjd. Vilket naturligtvis även gör mig lycklig. Han berättade att dom fått busskort samt ett matkort som gäller på 15 stycken olika restauranger runt omkring skolan i Vasastan. Och i februari skall dom få varsin laptop för skolarbetet (det är en datalinje han går på). Vilken lycka, sonens ögon lyste och det gjorde mig så varm inombords.
Vilken underbar seger för honom efter sig svåra tid med mobbingen i grundskolan. Vilken underbar lycka och revansch!
Första dagen var det bara upprop men de två efterföljande dagarna hade man en slags teambuildings dagar för att eleverna skulle få möjlighet att lära känna varandra lite grann. På tisdagen samlades de vid Saltholmen för att ta båten ut till Köpstadsö. Väl där hade de poängpromenad uppdelade i lag, åt sedan lunch ute på ön och därefter nått bollspel. Det lag som vann fick biobiljetter som pris.
Idag har dom varit på stadsvandring som så småningom avslutades med minigolf. Igår var jag ute och hämtade min son på Saltholmen och han var så glad och nöjd. Vilket naturligtvis även gör mig lycklig. Han berättade att dom fått busskort samt ett matkort som gäller på 15 stycken olika restauranger runt omkring skolan i Vasastan. Och i februari skall dom få varsin laptop för skolarbetet (det är en datalinje han går på). Vilken lycka, sonens ögon lyste och det gjorde mig så varm inombords.
Vilken underbar seger för honom efter sig svåra tid med mobbingen i grundskolan. Vilken underbar lycka och revansch!
Historien går vidare
Så igår så fick jag det nya bredbandsmodemet. Jag gick och hämtade det under eftermiddagen men kände mig aningen för trött för att dra igång det. Men efter någon timma kunde jag inte hålla mig. Kopplade upp alltihopa enligt konstens regler. Det började blinka vilket jag tog som ett bra tecken. Jag kopplade i en nätverkskabel mellan dator och modem. Och kan man tänka sig, det fungerade!
Men det var ju det trådlösa nätet jag var mest nyfiken på och då jag sökte efter det så dök det upp på datorn. För att ansluta mig till det behövde jag naturligtvis en nyckel och även den stod så prydligt på undersidan av modemet samt i ett papper jag fått. Jag klämde dit dom stackars siffrorna. Fungerade det då? NEJ!
Nähä, då får jag väl pröva något annat av de siffrorna som stod under modemet. Inget funkade!
Höll på ganska länge med det där men ingenting funkade, det gick inte att ansluta sig till det trådlösa nätet. Jag blev så matt!
Nu på morgonen ringde jag återigen den sovande supporten hos min leverantör. Tillsammans med den så kallade teknikern hos dom gjorde vi ungefär samma saker som jag gjorde igår kväll. Killen konstaterade sen att modemet var sönder helt enkelt! Som plåster på såren fick jag 100 kr i rabatt på mitt telefon abonnemang. Och naturligtvis skall jag få ett ytterligare ett nytt modem utskickat. Just nu funderar jag på vart jag skall sätta gränsen för denna historien. Der går ju inte att ha det på detta viset. Vi får se när det nya modemet kommer om det fungerar bättre då.
The story goes on...
Men det var ju det trådlösa nätet jag var mest nyfiken på och då jag sökte efter det så dök det upp på datorn. För att ansluta mig till det behövde jag naturligtvis en nyckel och även den stod så prydligt på undersidan av modemet samt i ett papper jag fått. Jag klämde dit dom stackars siffrorna. Fungerade det då? NEJ!
Nähä, då får jag väl pröva något annat av de siffrorna som stod under modemet. Inget funkade!
Höll på ganska länge med det där men ingenting funkade, det gick inte att ansluta sig till det trådlösa nätet. Jag blev så matt!
Nu på morgonen ringde jag återigen den sovande supporten hos min leverantör. Tillsammans med den så kallade teknikern hos dom gjorde vi ungefär samma saker som jag gjorde igår kväll. Killen konstaterade sen att modemet var sönder helt enkelt! Som plåster på såren fick jag 100 kr i rabatt på mitt telefon abonnemang. Och naturligtvis skall jag få ett ytterligare ett nytt modem utskickat. Just nu funderar jag på vart jag skall sätta gränsen för denna historien. Der går ju inte att ha det på detta viset. Vi får se när det nya modemet kommer om det fungerar bättre då.
The story goes on...
tisdag, augusti 25, 2009
Förälskelsen
Vi lever i en kultur som ständigt tillbeder förälskelsen, erotiken och sexualiteten. Alla drömmar om passionerad kärlek, där man tillsammans med en annan människa förlorar gränsen mellan sitt eget jag, sin kropp och sin tid. Kärleken är inte enbart ett känslotillstånd utan den är också ett behov, lika grundläggande som hunger och törst.
Att hela tiden söka nya möten med människor är något grundläggande i människans natur som social varelse. Man vill bli till genom en annan människa och det allra viktigaste som händer i förälskelsen – man uppstår i mötet med den andra.
Hur vi väljer vår kärlekspartner är ett av livets stora mysterier och ett mycket spännande ögonblick som kan gå på sekunder eller minuter. Två människor träffas och söker av varandra blixtsnabbt. Ingivelsen blir: Jag kopplar mig till dig! Jag vill smälta samman med dig! Det är en omedelbar känsla av lust och attraktion där man blir fångad av någonting som är speciellt hos den andra. Valet av partner kan delas upp i tre olika typer av val: Det kroppsliga valet, det sociala valet och det psykologiska valet. Människor prioriterar olika. För en människa kan det vara det sociala valet som står överst på listan; för en annan kan det vara det själsliga eller psykologiska valet; för en tredje det kroppsliga valet.
Det kroppsliga valet:
Det kännetecknas av att vi omedelbart attraheras av den andra människans fysiska utstrålning. Redan i det första mötet känner man ett direkt gensvar i sin sexuella lust. En känsla som är stark, fysisk och primitiv.
En studie gjord 1990 visade att kvinnor föredrog män med stora ögon, framträdande kindben, fyrkantig haka och ett brett leende (forskarna tolkade dessa drag som uttryck för ”sexuell mognad och dominans” och höga testostronnivåer). Männen för sin del letar efter utseenden som visar på god hälsa, regelbundna drag, bra hy och en fin kropp. Det visar sig dessutom att folk väljer partner med ett utseende som liknar deras eget.
Människor kanske dras till varandra av ännu mera subtila skäl än klädval eller ett vackert ansikte. Det finns mycket som tyder på att vi dras till varandra på grund av lukten. När försökspersoner får känna olika lukter ser forskarna att de delar av hjärnan som bearbetar sinnestämningar, känslor och minne aktiveras.
Kvinnor har bättre luktsinne än män, det beror förmodligen på östrogen. När de känner lukten av en ny man kan de samla fakta om hans lämplighet som partner. Under tvålen, schampot och väldofterna har vi alla en unik och personlig doft (dofttypen), som ett fingeravtryck. Vi dras till dofter som är olik vår egen. Kanske därför att det finns tecken på att dofttypen är kopplad till gener som bestämmer vårt immunförsvar. När vi söker en partner tvärs över dofttyperna kan det alltså vara ett evolutionärt knep för att försäkra oss om att våra barn får ett bredare immunförsvar än vi och vår partner har var för sig.
Feromoner är kemiska signaler som ena parten skickar till den andra för att påverka beteendet. Nyare forskning tyder på att människan inte bara har feromoner utan att de dessutom spelar en betydelsefull roll när vi dras till varandra.
Så utseendet, dofttypen och feromonerna kan alla ha betydelse vid den ”parningsdans” som äger rum mellan en man och en kvinna under den första uppvaktningen.
Det sociala valet:
Lite svårare är det kanske att identifiera det sociala valet. Där handlar attraktionen om möjligheterna till ett socialt liv som den andra kan erbjuda. Känslan blir här: Vi kommer att ha kul ihop. Vi kommer att trivas tillsammans. Vi hör ihop socialt, kulturellt och intressemässigt.
Vi väljer ofta en partner som liknar oss socialt. Det kan handla om utbildning, kultur, ekonomi eller ålder. Men även personliga intressen blir viktiga. Det märks kanske inte med en gång, men blir allt viktigare senare i förhållandet för att skapa en gemensam bas. Har man inte skaffat sig den här basen är det lätt att glida isär, där båda utvecklar parallella liv och tappar bort det gemensamma livet.
Det psykologiska valet:
Det psykologiska valet är svårast att känna igen, men oerhört viktigt i valet av en partner. Det som händer i mötet med den blivande partner är att man omedelbart känner igen sig i det ”inre klimatet”: Du är som jag! Jag har hittat min tvillingsjäl!
Det psykologiska valet handlar om en grundläggande längtan som bottnar i en saknad. En saknad efter själva livet, den fysiska närheten eller sexualiteten. När längtan blir uppfylld kommer livsglädjen. Om den inte blir uppfylld återstår tomheten.
Det magiska i mötet är att man plötsligt möter en människa som man känner igen sig i och som fyller ens mest grundläggande behov.
Förälskelseupplevelsen hänger ihop med att vi utformat en bild i vårt inre, en idealbild av den man eller kvinna som får oss att känna oss älskade. Den idealbild kan vara mer eller mindre mättad av den kraft de manliga och kvinnliga urtyperna (arketyper) besitter. Det är inte bara vilka egenskaper den andra rent faktisk besitter men kanske mera vilka egenskaper jag kan tillskriva honom eller henne. Vilken idealbild vi bär med oss har mycket med våra upplevelser av viktiga personer i vår barndom. Man kan säga att erfarenheter, känslor och bilder av dessa viktiga personer används för att bygga upp inre ”övergripande” följeslagare som kan aktiveras av människor vi möter.
Förälskelsen är därmed snarare en inre händelse än ett samspelsfenomen. Förälskelsen bygger på ett hissnande återupptäckande som är knutet till att gamla viktiga relationer plötsligt kan återskapas i en ny gestalt.
I den romantiska kärleken är de kanske relativt lågt och tillfälligt aktiverade jämfört med läget i passionen där man troligen lever med dessa ”arketyper” ständigt aktiverade.
Passionen:
Alla drömmer om passionen. Genom romaner, dikter och film har passionen blivit beskriven och lovsjungen. Den klassiska bilden av passionen finns nog hos oss alla. De flesta människor längtar efter att bli passionerat förälskade, men det finns också de som skräms av tanken. Passionen handlar om att våga släppa taget och kasta sig ut i känslor som man inte vet var de bär. Det som är tydligt med två passionerade människor är upptagenheten av varandra. Passionen är en extrem stark upplevelse, ett fantastisk tillstånd av att försvinna in i en annan människa och känna hur man förlorar gränsen mellan sitt eget jag, sin kropp och sin tid. Det som gör passionen unik är att man upplever detta tillsammans med en annan människa. Det räcker inte att ta emot, utan man måste också ge och upptäcka varandra i ett ömsesidigt utforskande. Det finns en längtan att hela tiden få vara i den andras omedelbara närhet. Att vara skilda från varandra ger omedelbart en känsla av att vara halv eller att något fattas en. Det är bara i sammansmältningen man känner sig hel. En upplevelse av att äntligen ha funnit något som man alltid saknat.
Den här fantastiska känslan håller ofta i sig några veckor eller månader, ibland längre, och den kan aldrig återuppstå i samma relation och kännas på samma sätt. Om man inte upplever passionen i början av sin relation kan den istället blomma ut senare under förhållandet. Men det gäller att båda två är beredda att släppa taget och öppna sig så att de får fri tillgång till varandras kroppar, uppmärksamhet och tid.
Passionen kan också ha mörkare sidor och kanske sluta i tragedi om det inte är den ömsesidiga beundran och bekräftelse av varandra som dominerar men önskan att äga eller längtan efter att bli ägd. Det kan vara svartsjuka eller att man njuter av att den andra är svartsjuk. Maktutövning och kärlek är lika oförenliga som olja och vatten.
Det är kvinnorna som bestämmer.
Med tanke på hur passiv vi fortfarande tycker att kvinnans roll bör vara under en uppvaktning är det förvånande att höra att forskarna har upptäckt att det faktisk är kvinnan som ”styr” handlandet i hög grad. Det första öppna närmandet görs vanligtvis av mannen – men först när kvinnan skickat ut en rad subtila signaler (blickar, trutande mun, att slänga med håret, leenden, retsamheter och skratt). Kvinnan skickar också ickeverbala signaler till mannen om han ska gå fortare eller långsammare fram i flöten, eller om han ska avsluta den helt.
Förälskelsen i hjärnforskarens perspektiv:
Hjärnmönstren hos förälskade, oavsett kön och andra skillnader, är mycket lika. De hjärnområden som blir mycket aktiva när man ser sin älskade är de som har många receptorer för ”må bra” – signalsubstansen dopamin, som hör samman med motivation och lust. Det är ett av skälen till att förälskelsen känns bra. Andra aktiviteter som utlöser dopamin är rökning och kokainmissbruk. Typisk för den första fasen av förälskelsen är att man klarar sig utan sömn, inte blir hungrig, känner sig upprymd och skärpt. Det är dock precis detta som också kännetecknar kokaineffekten. Att droger och kärlek använder samma vägar kan vara en del av orsaken till att missbrukare har så lätt för att ignorera dem de älskar och väljer drogen istället.
För en del människor som har färre dopaminreceptorer i hjärnans kommunikationscentrum övergår den enkla önskan att vilja göra om det som känns behagligt med tiden till att man vill göra det oavbrutet. Resultatet blir en missbrukare, t.ex. matmissbrukare eller knarkare. Kanske personer som tvångsmässigt letar efter nya förälskelser – ofta på bekostnad av andra relationer – bokstavligen tänder på kärlek?
Två andra signalsubstanser ökar i hjärnan vid förälskelse. Den första är fenyletylamin, ett naturligt amfetamin som gör oss gladare och har ett naturligt samband med lust. Den andra är noradrenalin. Denna substans hör vanligtvis samman med nödsituationer och gör att blodtrycket och pulsen stiger, och att man blir handsvettig och helt inriktat på den älskade.
Signalsubstansen serotonin sjunker till en nivå som hos den som lider av tvångssyndrom. Låga serotoninnivåer kan vara skälet till att det är så lätt gjort att man blir osäker när man inte speedar fram på kärlekens häftiga ”uppåttjack”.
Hormonet oxytocin befrämjar nära förbindelser, vilket märks bäst mellan mor och barn, men också mellan sexualpartner. Det finns hos vissa däggdjur ett sätt honan knyter an till hanen, och det beror på oxytocinet. Hos samma djur utsöndrar hanen vasopressin, som tas upp i de områden av hjärnan som hör samman med lust och belöning. Han uppfattar att hon lukter gott och olikt alla andra och får samma belöningskänsla varje gång han känner lukten av henne. Det är det som gör honom trogen.
Testosteron är det hormon som främst ligger bakom den sexuella lusten hos båda könen, och båda könen uppvisar en ökning av testostronnivåerna under tiden de är sexuellt aktiva.
Det vi ser som den första uppblossande kärleken är alltså i grund och botten resultatet av en kemisk cocktail, som liknar många av de upplevelser man har vid drogmissbruk.
Man kommer till att tänka på Wagners opera Tristan och Isolde och den magiska drycken som förde samman de båda älskande. Oavsett vad Wagner hade att säga om saken tror jag inte längre de fick samma aperitif. Isolde drack en slurk oxytocin men gav listigt Tristan vasopressin.
Källor:
Malou von Sivers , Lennart Lindgren: Konsten att hålla ihop. En handbok i kärlek. Bokförlaget Forum. Stockholm. 2006.
Björn Wrangsjö: Leva tillsammans. En bok om parrelationer. Natur och Kultur. 2004.
Dr Marianne j. Legato: Varför kvinnor alltid kommer ihåg och män alltid glömmer. Lär dig förstå det motsatta könet. Prisma. Stockholm. 2007.
Källa:
http://www.olg.se/artiklar/Vuxna/Psykologi/F%C3%B6r%C3%A4lskelsen.htm
Att hela tiden söka nya möten med människor är något grundläggande i människans natur som social varelse. Man vill bli till genom en annan människa och det allra viktigaste som händer i förälskelsen – man uppstår i mötet med den andra.
Hur vi väljer vår kärlekspartner är ett av livets stora mysterier och ett mycket spännande ögonblick som kan gå på sekunder eller minuter. Två människor träffas och söker av varandra blixtsnabbt. Ingivelsen blir: Jag kopplar mig till dig! Jag vill smälta samman med dig! Det är en omedelbar känsla av lust och attraktion där man blir fångad av någonting som är speciellt hos den andra. Valet av partner kan delas upp i tre olika typer av val: Det kroppsliga valet, det sociala valet och det psykologiska valet. Människor prioriterar olika. För en människa kan det vara det sociala valet som står överst på listan; för en annan kan det vara det själsliga eller psykologiska valet; för en tredje det kroppsliga valet.
Det kroppsliga valet:
Det kännetecknas av att vi omedelbart attraheras av den andra människans fysiska utstrålning. Redan i det första mötet känner man ett direkt gensvar i sin sexuella lust. En känsla som är stark, fysisk och primitiv.
En studie gjord 1990 visade att kvinnor föredrog män med stora ögon, framträdande kindben, fyrkantig haka och ett brett leende (forskarna tolkade dessa drag som uttryck för ”sexuell mognad och dominans” och höga testostronnivåer). Männen för sin del letar efter utseenden som visar på god hälsa, regelbundna drag, bra hy och en fin kropp. Det visar sig dessutom att folk väljer partner med ett utseende som liknar deras eget.
Människor kanske dras till varandra av ännu mera subtila skäl än klädval eller ett vackert ansikte. Det finns mycket som tyder på att vi dras till varandra på grund av lukten. När försökspersoner får känna olika lukter ser forskarna att de delar av hjärnan som bearbetar sinnestämningar, känslor och minne aktiveras.
Kvinnor har bättre luktsinne än män, det beror förmodligen på östrogen. När de känner lukten av en ny man kan de samla fakta om hans lämplighet som partner. Under tvålen, schampot och väldofterna har vi alla en unik och personlig doft (dofttypen), som ett fingeravtryck. Vi dras till dofter som är olik vår egen. Kanske därför att det finns tecken på att dofttypen är kopplad till gener som bestämmer vårt immunförsvar. När vi söker en partner tvärs över dofttyperna kan det alltså vara ett evolutionärt knep för att försäkra oss om att våra barn får ett bredare immunförsvar än vi och vår partner har var för sig.
Feromoner är kemiska signaler som ena parten skickar till den andra för att påverka beteendet. Nyare forskning tyder på att människan inte bara har feromoner utan att de dessutom spelar en betydelsefull roll när vi dras till varandra.
Så utseendet, dofttypen och feromonerna kan alla ha betydelse vid den ”parningsdans” som äger rum mellan en man och en kvinna under den första uppvaktningen.
Det sociala valet:
Lite svårare är det kanske att identifiera det sociala valet. Där handlar attraktionen om möjligheterna till ett socialt liv som den andra kan erbjuda. Känslan blir här: Vi kommer att ha kul ihop. Vi kommer att trivas tillsammans. Vi hör ihop socialt, kulturellt och intressemässigt.
Vi väljer ofta en partner som liknar oss socialt. Det kan handla om utbildning, kultur, ekonomi eller ålder. Men även personliga intressen blir viktiga. Det märks kanske inte med en gång, men blir allt viktigare senare i förhållandet för att skapa en gemensam bas. Har man inte skaffat sig den här basen är det lätt att glida isär, där båda utvecklar parallella liv och tappar bort det gemensamma livet.
Det psykologiska valet:
Det psykologiska valet är svårast att känna igen, men oerhört viktigt i valet av en partner. Det som händer i mötet med den blivande partner är att man omedelbart känner igen sig i det ”inre klimatet”: Du är som jag! Jag har hittat min tvillingsjäl!
Det psykologiska valet handlar om en grundläggande längtan som bottnar i en saknad. En saknad efter själva livet, den fysiska närheten eller sexualiteten. När längtan blir uppfylld kommer livsglädjen. Om den inte blir uppfylld återstår tomheten.
Det magiska i mötet är att man plötsligt möter en människa som man känner igen sig i och som fyller ens mest grundläggande behov.
Förälskelseupplevelsen hänger ihop med att vi utformat en bild i vårt inre, en idealbild av den man eller kvinna som får oss att känna oss älskade. Den idealbild kan vara mer eller mindre mättad av den kraft de manliga och kvinnliga urtyperna (arketyper) besitter. Det är inte bara vilka egenskaper den andra rent faktisk besitter men kanske mera vilka egenskaper jag kan tillskriva honom eller henne. Vilken idealbild vi bär med oss har mycket med våra upplevelser av viktiga personer i vår barndom. Man kan säga att erfarenheter, känslor och bilder av dessa viktiga personer används för att bygga upp inre ”övergripande” följeslagare som kan aktiveras av människor vi möter.
Förälskelsen är därmed snarare en inre händelse än ett samspelsfenomen. Förälskelsen bygger på ett hissnande återupptäckande som är knutet till att gamla viktiga relationer plötsligt kan återskapas i en ny gestalt.
I den romantiska kärleken är de kanske relativt lågt och tillfälligt aktiverade jämfört med läget i passionen där man troligen lever med dessa ”arketyper” ständigt aktiverade.
Passionen:
Alla drömmer om passionen. Genom romaner, dikter och film har passionen blivit beskriven och lovsjungen. Den klassiska bilden av passionen finns nog hos oss alla. De flesta människor längtar efter att bli passionerat förälskade, men det finns också de som skräms av tanken. Passionen handlar om att våga släppa taget och kasta sig ut i känslor som man inte vet var de bär. Det som är tydligt med två passionerade människor är upptagenheten av varandra. Passionen är en extrem stark upplevelse, ett fantastisk tillstånd av att försvinna in i en annan människa och känna hur man förlorar gränsen mellan sitt eget jag, sin kropp och sin tid. Det som gör passionen unik är att man upplever detta tillsammans med en annan människa. Det räcker inte att ta emot, utan man måste också ge och upptäcka varandra i ett ömsesidigt utforskande. Det finns en längtan att hela tiden få vara i den andras omedelbara närhet. Att vara skilda från varandra ger omedelbart en känsla av att vara halv eller att något fattas en. Det är bara i sammansmältningen man känner sig hel. En upplevelse av att äntligen ha funnit något som man alltid saknat.
Den här fantastiska känslan håller ofta i sig några veckor eller månader, ibland längre, och den kan aldrig återuppstå i samma relation och kännas på samma sätt. Om man inte upplever passionen i början av sin relation kan den istället blomma ut senare under förhållandet. Men det gäller att båda två är beredda att släppa taget och öppna sig så att de får fri tillgång till varandras kroppar, uppmärksamhet och tid.
Passionen kan också ha mörkare sidor och kanske sluta i tragedi om det inte är den ömsesidiga beundran och bekräftelse av varandra som dominerar men önskan att äga eller längtan efter att bli ägd. Det kan vara svartsjuka eller att man njuter av att den andra är svartsjuk. Maktutövning och kärlek är lika oförenliga som olja och vatten.
Det är kvinnorna som bestämmer.
Med tanke på hur passiv vi fortfarande tycker att kvinnans roll bör vara under en uppvaktning är det förvånande att höra att forskarna har upptäckt att det faktisk är kvinnan som ”styr” handlandet i hög grad. Det första öppna närmandet görs vanligtvis av mannen – men först när kvinnan skickat ut en rad subtila signaler (blickar, trutande mun, att slänga med håret, leenden, retsamheter och skratt). Kvinnan skickar också ickeverbala signaler till mannen om han ska gå fortare eller långsammare fram i flöten, eller om han ska avsluta den helt.
Förälskelsen i hjärnforskarens perspektiv:
Hjärnmönstren hos förälskade, oavsett kön och andra skillnader, är mycket lika. De hjärnområden som blir mycket aktiva när man ser sin älskade är de som har många receptorer för ”må bra” – signalsubstansen dopamin, som hör samman med motivation och lust. Det är ett av skälen till att förälskelsen känns bra. Andra aktiviteter som utlöser dopamin är rökning och kokainmissbruk. Typisk för den första fasen av förälskelsen är att man klarar sig utan sömn, inte blir hungrig, känner sig upprymd och skärpt. Det är dock precis detta som också kännetecknar kokaineffekten. Att droger och kärlek använder samma vägar kan vara en del av orsaken till att missbrukare har så lätt för att ignorera dem de älskar och väljer drogen istället.
För en del människor som har färre dopaminreceptorer i hjärnans kommunikationscentrum övergår den enkla önskan att vilja göra om det som känns behagligt med tiden till att man vill göra det oavbrutet. Resultatet blir en missbrukare, t.ex. matmissbrukare eller knarkare. Kanske personer som tvångsmässigt letar efter nya förälskelser – ofta på bekostnad av andra relationer – bokstavligen tänder på kärlek?
Två andra signalsubstanser ökar i hjärnan vid förälskelse. Den första är fenyletylamin, ett naturligt amfetamin som gör oss gladare och har ett naturligt samband med lust. Den andra är noradrenalin. Denna substans hör vanligtvis samman med nödsituationer och gör att blodtrycket och pulsen stiger, och att man blir handsvettig och helt inriktat på den älskade.
Signalsubstansen serotonin sjunker till en nivå som hos den som lider av tvångssyndrom. Låga serotoninnivåer kan vara skälet till att det är så lätt gjort att man blir osäker när man inte speedar fram på kärlekens häftiga ”uppåttjack”.
Hormonet oxytocin befrämjar nära förbindelser, vilket märks bäst mellan mor och barn, men också mellan sexualpartner. Det finns hos vissa däggdjur ett sätt honan knyter an till hanen, och det beror på oxytocinet. Hos samma djur utsöndrar hanen vasopressin, som tas upp i de områden av hjärnan som hör samman med lust och belöning. Han uppfattar att hon lukter gott och olikt alla andra och får samma belöningskänsla varje gång han känner lukten av henne. Det är det som gör honom trogen.
Testosteron är det hormon som främst ligger bakom den sexuella lusten hos båda könen, och båda könen uppvisar en ökning av testostronnivåerna under tiden de är sexuellt aktiva.
Det vi ser som den första uppblossande kärleken är alltså i grund och botten resultatet av en kemisk cocktail, som liknar många av de upplevelser man har vid drogmissbruk.
Man kommer till att tänka på Wagners opera Tristan och Isolde och den magiska drycken som förde samman de båda älskande. Oavsett vad Wagner hade att säga om saken tror jag inte längre de fick samma aperitif. Isolde drack en slurk oxytocin men gav listigt Tristan vasopressin.
Källor:
Malou von Sivers , Lennart Lindgren: Konsten att hålla ihop. En handbok i kärlek. Bokförlaget Forum. Stockholm. 2006.
Björn Wrangsjö: Leva tillsammans. En bok om parrelationer. Natur och Kultur. 2004.
Dr Marianne j. Legato: Varför kvinnor alltid kommer ihåg och män alltid glömmer. Lär dig förstå det motsatta könet. Prisma. Stockholm. 2007.
Källa:
http://www.olg.se/artiklar/Vuxna/Psykologi/F%C3%B6r%C3%A4lskelsen.htm
måndag, augusti 24, 2009
Klärvoajans
Klärvoajans eller clairvoyance (franska, egentligen ’klarseende, klarsynthet’, av clair, ’klar, tydlig’, och voir, ’se’) är inom bland annat spiritism den påstådda förmågan att under ett abnormt själstillstånd skåda ting som är dolda för sinnena, exempelvis att se vad som tilldrar sig på avlägsna platser dit synen inte når (jämför telepati), eller att läsa med förbundna ögon. Den som påstås äga denna förmåga kallas klärvoajant eller clairvoyant (att vara synsk).
Klärvoajans är den mentala förmågan att se syner eller objekt eller erhålla information om dem oavsett avståndet till dem. Syner kan skildra framtiden och ibland det förflutna. Klärvoajans är en generell term som ofta används om telepati, spiritualism, medial forskning, profetiska syner och drömmar.
I dagens forskning i parapsykologi görs experiment om klärvoajans med samtida händelser, till exempel att veta vilken siffra som genererats av en slumptalsgenerator. Det finns inga entydiga bevis för att fenomenet existerar, och eftersom fenomenet inte heller kan förklaras teoretiskt är begreppet klärvoajans vetenskapligt kontroversiellt.
Klärvoajans är förmågan att uppfatta händelser som sker i nutiden, så nära som i huset bredvid eller så långt bort som på andra sidan jorden. Genom klärvoajans kan man även fånga upp fakta om personer och platser. Liksom med de andra paranormala förmågorna sker detta vanligen med människor som står en nära, eller i akuta och på olika sätt viktiga situationer. Klärvoajans kan uppträda spontant, eller som led i en andlig-psykisk utvecklingsprocess.
En del människor upplever klärvoajans som att färdas till den plats eller person man fångar upp information om, och upplever att de befinner sig både på platsen där deras fysiska kropp är och på platsen där händelsen sker eller personen befinner sig. Andra upplever klärvoajans som att se bilder, filmer eller visioner i sitt sinne.
Klärvoajans betyder klarseende och innebär förmågan att se med sina inre ögon dvs få information via inre bilder. Man kan bla se föremål, avlidna personer, andliga väsen och auran hos andra personer. Vi människor föds med fem sinnen, det sjunde är då man kan se vad som händer i framtiden, alltså det som inte finns nu.
Källa:
http://paranormal.se/topic/klarvoajans.html
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kl%C3%A4rvoajans
http://www.kwebbel.net/voyance/klarvoayant.html
Klärvoajans är den mentala förmågan att se syner eller objekt eller erhålla information om dem oavsett avståndet till dem. Syner kan skildra framtiden och ibland det förflutna. Klärvoajans är en generell term som ofta används om telepati, spiritualism, medial forskning, profetiska syner och drömmar.
I dagens forskning i parapsykologi görs experiment om klärvoajans med samtida händelser, till exempel att veta vilken siffra som genererats av en slumptalsgenerator. Det finns inga entydiga bevis för att fenomenet existerar, och eftersom fenomenet inte heller kan förklaras teoretiskt är begreppet klärvoajans vetenskapligt kontroversiellt.
Klärvoajans är förmågan att uppfatta händelser som sker i nutiden, så nära som i huset bredvid eller så långt bort som på andra sidan jorden. Genom klärvoajans kan man även fånga upp fakta om personer och platser. Liksom med de andra paranormala förmågorna sker detta vanligen med människor som står en nära, eller i akuta och på olika sätt viktiga situationer. Klärvoajans kan uppträda spontant, eller som led i en andlig-psykisk utvecklingsprocess.
En del människor upplever klärvoajans som att färdas till den plats eller person man fångar upp information om, och upplever att de befinner sig både på platsen där deras fysiska kropp är och på platsen där händelsen sker eller personen befinner sig. Andra upplever klärvoajans som att se bilder, filmer eller visioner i sitt sinne.
Klärvoajans betyder klarseende och innebär förmågan att se med sina inre ögon dvs få information via inre bilder. Man kan bla se föremål, avlidna personer, andliga väsen och auran hos andra personer. Vi människor föds med fem sinnen, det sjunde är då man kan se vad som händer i framtiden, alltså det som inte finns nu.
Källa:
http://paranormal.se/topic/klarvoajans.html
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kl%C3%A4rvoajans
http://www.kwebbel.net/voyance/klarvoayant.html
söndag, augusti 23, 2009
Världens bästa Mamma!
Idag kändes det tungt imorse efter gårdagen då min son av någon oförklarlig anledning valde att gå till sin mamma och eftersom jag inte fick tag på min mamma igår ringde jag henne i förmiddags. Som förälder märker man när det är något med ens barn och så gjorde även hon. Med tunga ord berättade jag hur jag mådde, svalde hårt flera gånger och ögonen tårades.
I vårt samtal så berättade jag hur jag tappat orken, att disken bara stod där och hånlog emot mig och att dammråttorna dansade hambo i varje hörn av min lägenhet. Men jag vara orkade inte ta tag i det.
- Vill du att jag kommer och hjälper dig? Frågade mamma.
- Njae, svarade jag lite svävande. Jag menar 44 år och inte ens kunna fixa sitt egna hem känns ynkligt och inte rätt.
Men mamma var påstridig.
- Jag och Morgan kommer ner och hjälper dig att städa. Så kan vi prata lite också om du orkar men känn inget tvång över det. Om du inte orkar kan du ju lägga dig att vila under tiden.
- Ok då, svarade jag motvilligt.
Så kom de då, med sig hade de köpt fina blommor till mig och dessutom hade de gjort goda rostbiffsmackor. Dom vet ju hurdan min matlust är så en sådan macka tillsammans med en mugg kaffe fick bli min frukost. Jag kramade om de både två för jag blev riktigt rörd över deras omtanke. Det kändes dessutom aningen bättre efter som jag strax innan de kom tog några lugnande tabletter.
Tillsammans med dem städade vi hela min lägenhet, från golv till tak. Under tiden pratade vi lite ibland och det kändes bra. Det tog ett antal timmar men till slut var vi klara. Hela lägenheten luktar nu fräscht och gott. Och det känns så härligt! Och jag är så tacksam och aningen rörd.
Sån är hon, min mamma. Världens bästa mamma!
Det kommer en dag då jag kommer hjälpa dig lilla mamma på alla vis jag kan. Det lovar jag dig!
I vårt samtal så berättade jag hur jag tappat orken, att disken bara stod där och hånlog emot mig och att dammråttorna dansade hambo i varje hörn av min lägenhet. Men jag vara orkade inte ta tag i det.
- Vill du att jag kommer och hjälper dig? Frågade mamma.
- Njae, svarade jag lite svävande. Jag menar 44 år och inte ens kunna fixa sitt egna hem känns ynkligt och inte rätt.
Men mamma var påstridig.
- Jag och Morgan kommer ner och hjälper dig att städa. Så kan vi prata lite också om du orkar men känn inget tvång över det. Om du inte orkar kan du ju lägga dig att vila under tiden.
- Ok då, svarade jag motvilligt.
Så kom de då, med sig hade de köpt fina blommor till mig och dessutom hade de gjort goda rostbiffsmackor. Dom vet ju hurdan min matlust är så en sådan macka tillsammans med en mugg kaffe fick bli min frukost. Jag kramade om de både två för jag blev riktigt rörd över deras omtanke. Det kändes dessutom aningen bättre efter som jag strax innan de kom tog några lugnande tabletter.
Tillsammans med dem städade vi hela min lägenhet, från golv till tak. Under tiden pratade vi lite ibland och det kändes bra. Det tog ett antal timmar men till slut var vi klara. Hela lägenheten luktar nu fräscht och gott. Och det känns så härligt! Och jag är så tacksam och aningen rörd.
Sån är hon, min mamma. Världens bästa mamma!
Det kommer en dag då jag kommer hjälpa dig lilla mamma på alla vis jag kan. Det lovar jag dig!
Det finns alltid nån som har det värre
Helt sant förvisso, men om man till exempel kolla Facebook och vad folk skriver där så är det rena skitsnackat. "Oj jag är så ledsen för jag hittar inte min Noice skiva" eller "min älskling skulle kommit idag men tyvärr kan han inte komma förrän imorgon, ledsen" eller "Usch vad det känns jobbigt för jag skall jobba inatt".Och på det viset fortsätter det. När jag läser det känns det nästan som jag vill spy. Det är ju rena lyxproblemen! Om det ens är värt att kallas problem.
Jag mådde förra året vid denna tiden inte så väldans bra. kände att jag ville ha professionell hjälp för att tackla livets svårigheter. Gick hos en psykolog och gjorde framsteg, såg ljuset. Tyvärr fick jag avbryta det pga följande händelser.
En septemberdag när jag kom hem möttes jag av en lapp i hallen, det var ett avskedsbrev ifrån min son. Han hade rymt och senare när polisen blev inkopplad insåg vi att han dessutom tagit med sig en stor kniv för att skada sig själv. Den gången gick det bra. Men därefter började ett annat helvete, nämligen att få skolan att agera sig på ett vettig vi gentemot vår son.
Två månader senare vad det dags igen, sonen stoppade i sig ett helt paket lugnande tabletter, i hopp om att få frid. Det gick bra även denna gången som tur va. Men skolan agerade lika känslokallt som innan. Vår strid gentemot skola och andra myndigheter tog på krafterna och pågick hela höst och vår terminen. Allting bara tog en väldans massa energi från oss föräldrar, men vi fick ingen ny någonstans ifrån.
Någonstans där, några veckor efter nyår, träffade jag x. Hon hade fullständigt förståelse och jag för henne, vilket gjorde att vi blev varandras bollplank. Vi fattade tyckte för varandra på det där djupa personliga planet och henne har jag en hel det att tacka för. Genom henne fick jag energi och mod. Jag tror inte riktigt hon insåg det då men ej heller idag vad vikten av hennes stöd verkligen betydde för mig.
Då sonen väl "var i hamn" kände jag lättnad, jag och x fortsatte umgås. Vi gillade varandras sällskap helt enkelt, vi såg och förstod varandra på ett enkelt och okomplicerat vis. Personkemin mellan oss var enkel och okomplicerad, den var full med humor och vi fortsatte prata om upplevelser och problem med varandra, dvs vara varandras bollplank.
Men allt efter att tiden gick försvann även hon. Kvar fanns jag med min sargade själ. Som utan x's stöd endast känns halv. Jag får börja försöka bolla med mig själv igen, gå tillbaka till det liv jag hade för ett år sen. Stundtals känns mitt liv ingenting värt Så känner jag i alla fall. Min son ljuger för mig och säger han skall gå ut men i själva verket går han till sin mamma. Igår var det dags igen, han "skulle bara gå ut en sväng men skulle snart komma hem igen". Fick via hans mamma åter igen reda på att han gått till henne, Trots att vi denna gången hade ett bra samtal om just detta och trots att han varit så underbar emot mig och verkligen brytt sig om mig.Sådant känns skall ni veta. Möjligtvis vill han inte se mig må dåligt men att ljuga för mig gör det bara ännu värre. Det gör att jag som förälder känner mig totalt värdelös. Jag har ingenting att ge, ingenting att komma med eftersom min själ är tom och energin i batterierna svag.
Jag såg ett filmklipp på nätet härom dagen, det var en man som varken hade armar eller ben. Händerna satt direkt på hans axlar och fötterna direkt emot han höfter. Han pratade om att lyckas. Om han ramlade låg han ju på golvet likt en skalbagge på rygg utan att kunna ta sig upp. Han hade försökt ta sig upp tusentals gånger men alltid misslyckats. Men så till slut kom han på hur han skulle göra och lyckades ta sig upp på fötterna igen. Och med det ville han säga, ingenting är omöjligt.
Och i princip har han väl rätt, ger man sig fan på något så till slut så lyckas man. Men just i hans fall gällde det att ta sig upp på fötterna igen. En fysisk prestation egentligen. Jag skall psykiskt ta mig upp på fötterna. Jag vill vara den glada, positiva, humoristiska, omtänksamme SteffMan igen. Men just nu ligger jag på rygg och sprattlar likt en skalbagge som inte kan ta sig upp på benen igen. Men jag skall försöka, och går det inte så skall jag försöka igen och igen och igen. För min tro är ändå, liksom mannen i videoklippet, att ger man sig fan på något så går det till slut.
Och vad betyder egentligen lyxproblem som en bortappad CD skiva eller en pojkvän som inte kan komma förrän dagen efter dom hade bestämt sig för att träffas osv?
Men till dig som läsare av denna blogg vill jag ställa frågan:
Vilket är svårast, en fysisk prestation eller en psykisk prestation?
Jag vet att svaret inte är enkelt... det är just därför jag frågar!
Jag mådde förra året vid denna tiden inte så väldans bra. kände att jag ville ha professionell hjälp för att tackla livets svårigheter. Gick hos en psykolog och gjorde framsteg, såg ljuset. Tyvärr fick jag avbryta det pga följande händelser.
En septemberdag när jag kom hem möttes jag av en lapp i hallen, det var ett avskedsbrev ifrån min son. Han hade rymt och senare när polisen blev inkopplad insåg vi att han dessutom tagit med sig en stor kniv för att skada sig själv. Den gången gick det bra. Men därefter började ett annat helvete, nämligen att få skolan att agera sig på ett vettig vi gentemot vår son.
Två månader senare vad det dags igen, sonen stoppade i sig ett helt paket lugnande tabletter, i hopp om att få frid. Det gick bra även denna gången som tur va. Men skolan agerade lika känslokallt som innan. Vår strid gentemot skola och andra myndigheter tog på krafterna och pågick hela höst och vår terminen. Allting bara tog en väldans massa energi från oss föräldrar, men vi fick ingen ny någonstans ifrån.
Någonstans där, några veckor efter nyår, träffade jag x. Hon hade fullständigt förståelse och jag för henne, vilket gjorde att vi blev varandras bollplank. Vi fattade tyckte för varandra på det där djupa personliga planet och henne har jag en hel det att tacka för. Genom henne fick jag energi och mod. Jag tror inte riktigt hon insåg det då men ej heller idag vad vikten av hennes stöd verkligen betydde för mig.
Då sonen väl "var i hamn" kände jag lättnad, jag och x fortsatte umgås. Vi gillade varandras sällskap helt enkelt, vi såg och förstod varandra på ett enkelt och okomplicerat vis. Personkemin mellan oss var enkel och okomplicerad, den var full med humor och vi fortsatte prata om upplevelser och problem med varandra, dvs vara varandras bollplank.
Men allt efter att tiden gick försvann även hon. Kvar fanns jag med min sargade själ. Som utan x's stöd endast känns halv. Jag får börja försöka bolla med mig själv igen, gå tillbaka till det liv jag hade för ett år sen. Stundtals känns mitt liv ingenting värt Så känner jag i alla fall. Min son ljuger för mig och säger han skall gå ut men i själva verket går han till sin mamma. Igår var det dags igen, han "skulle bara gå ut en sväng men skulle snart komma hem igen". Fick via hans mamma åter igen reda på att han gått till henne, Trots att vi denna gången hade ett bra samtal om just detta och trots att han varit så underbar emot mig och verkligen brytt sig om mig.Sådant känns skall ni veta. Möjligtvis vill han inte se mig må dåligt men att ljuga för mig gör det bara ännu värre. Det gör att jag som förälder känner mig totalt värdelös. Jag har ingenting att ge, ingenting att komma med eftersom min själ är tom och energin i batterierna svag.
Jag såg ett filmklipp på nätet härom dagen, det var en man som varken hade armar eller ben. Händerna satt direkt på hans axlar och fötterna direkt emot han höfter. Han pratade om att lyckas. Om han ramlade låg han ju på golvet likt en skalbagge på rygg utan att kunna ta sig upp. Han hade försökt ta sig upp tusentals gånger men alltid misslyckats. Men så till slut kom han på hur han skulle göra och lyckades ta sig upp på fötterna igen. Och med det ville han säga, ingenting är omöjligt.
Och i princip har han väl rätt, ger man sig fan på något så till slut så lyckas man. Men just i hans fall gällde det att ta sig upp på fötterna igen. En fysisk prestation egentligen. Jag skall psykiskt ta mig upp på fötterna. Jag vill vara den glada, positiva, humoristiska, omtänksamme SteffMan igen. Men just nu ligger jag på rygg och sprattlar likt en skalbagge som inte kan ta sig upp på benen igen. Men jag skall försöka, och går det inte så skall jag försöka igen och igen och igen. För min tro är ändå, liksom mannen i videoklippet, att ger man sig fan på något så går det till slut.
Och vad betyder egentligen lyxproblem som en bortappad CD skiva eller en pojkvän som inte kan komma förrän dagen efter dom hade bestämt sig för att träffas osv?
Men till dig som läsare av denna blogg vill jag ställa frågan:
Vilket är svårast, en fysisk prestation eller en psykisk prestation?
Jag vet att svaret inte är enkelt... det är just därför jag frågar!
Reinkarnation
Paranormala, spådomar, reinkarnation, Ockultism, Kinesiologi osv är saker som intresserar mig mycket. Tänker mig bara att jag ofta och nyligen vart med om att jag tänker en sak och sekunden efter så säger eller skriver en annan människa precis samma sak. Men denna gången vill jag skriva om reinkarnation.
Reinkarnation är en typ av Själavandring. Det kommer från latin: re: åter och karnis: kött, det vill säga åter i köttet, är ett begrepp för trosföreställningar som innebär att en människas själ inte dör med kroppen, utan att hela själen, eller delar av den, kan övergå i en ny kropp, endera i människa eller djur.
För många år sedan fick jag detta med reinkarnation förklarat för mig av en insatt person som full och fast trodde på det. Själva tron tyckte jag var minst lika förtroendeingivande som vilken annan tro som helst. Vi svenskar tror alltid på kristendomen och den tron som följer med där. Men som sagt så lätt reinkarnationstron minst lite tänkbar och sann.
Egot identifierar sig kontinuerligt med en eller flera av sina eteriska kroppar och säger detta är jag, och under dagsvaken tillståndet på jorden identifierar det sig samtidigt med den fysiska kroppen. Under dagsvaken tillståndet är egots alla kroppar integrerade till en helhet och samverkar med varandra. Med hjälp av den fysiska kroppens sinnesorgan kan egot då varsebli den fysiska världens ting och skeenden, samtidigt som det kan bruka sina själsliga förmögenheter. Därigenom blir egot i stånd att medelst viljemässig styrning av kroppens muskelapparat agera i den fysiska världen. I det agerandet framträder själens karaktärsprofil, dvs de talanger, böjelser, intressen och andra egenskaper som utvecklats under tidigare jordeliv och nu reinkarnerats för att vidareutvecklas i riktning mot utvecklingsmålet.
Under dagsvaken tillståndet är själen alltså ett med den fysiska kroppen. Under sömn, trans, meditation, svimning och vissa andra alternativa tillstånd däremot, kan själen lämna den fysiska kroppen och den fysiska världen för att inträda i en eller flera överjordiska världar av icke-fysiska substanser. Där agerar egot med hjälp av de eteriska kropparnas sinnesorgan och rörelseförmåga tills själen återvänder till den fysiska kroppen. Vid jordelivets slut överger själen denna och dras till en överjordisk värld för att där avvakta sin nästa jordiska verksamhetsperiod.
Det är mycket svårt att göra sig en bild av reinkarnationsprocessen eftersom den seriösa litteraturen ger så ytterst lite information om den. Klart är dock att man bör betrakta den som en själens färd genom ett antal överjordiska världar ned till den fysiska. Dessa världar, eller tillvaroplan som de också kallas, genomtränger varandra och är integrerade med varandra, och består av allt grövre substanser ju närmare det fysiska planet de är belägna. Från det höga plan där själen befinner sig, färdas den med sina inneboende anlag till allt som nu skall bli plan för plan nedåt. På varje plan bygger de verksamma aktörerna därvid anlagsenligt upp själskropparna av de allt grövre substanserna, och processen når så småningom det fysiska planet. Där dras själen till ett föräldrapar med vilket den har familjekarmiska band, och är det föräldraparet då i färd med att skaffa sig barn, tar själen de behövliga könscellerna i besittning och processens fysiska fas tar sin början.
Idén om att människan har en själ som överlever kroppens död och t o m återföds på jorden i nya kroppar stöter givetvis på motstånd från det naturvetenskapliga etablissemanget. Enligt den världsbild som naturvetenskaperna vilar på, den mekanistiska världsbilden, är människans medvetande och själsliv inget annat än effekter av hjärnans fysikaliska och kemiska processer. Själen kan därför inte existera utanför kroppen vare sig under jordelivet eller efter döden, och naturligtvis inte heller reinkarnera. När kroppen inklusive hjärnan dör, upphör medvetandet och själslivet av sig själv, och den döda individen har blivit historia.
Det här synsättet stöds av det faktum att vi inte har några naturvetenskapligt konkreta bevis för att själen överlever kroppens död. Ingen död människa har givit några naturvetenskapligt godtagbara livstecken ifrån sig från andra sidan graven, och inte heller har någon levande människa bevisligen gjort besök på andra sidan och kunnat konstatera att den faktiskt finns och är befolkad med de avlidnas själar. Klart är också att ingen människa i vår tid har framlagt ovedersägliga bevis för att hon förut levt på jorden.
Utanför kroppen upplevelser kan också uppkomma och t o m avsiktligt framkallas under dagsvaken tillståndet. I ett bekant fall av det slaget var tre personer inblandade på ett sådant sätt att det knappast kan råda något tvivel om att den kvinna som hade upplevelsen faktiskt var utanför sin kropp. Kvinnan ifråga låg sent en natt vaken och var orolig för sin make. Denne var passagerare på ett fartyg som befann sig ute till havs i ett område för vilket stormvarning hade utfärdats. Plötsligt tyckte kvinnan att hon lämnade sin kropp och gav sig iväg för att söka upp maken. Hon svävade fram över havet och träffade slutligen på ett fartyg. Hon tog sig ned under däck och fram till rätt hyttdörr. Hon öppnade dörren, men fick då se att hennes sovande make inte var ensam i hytten. Där fanns ytterligare en man, och denne var vaken och tittade på henne. Hon tvekade därför att gå in, men gick efter en stund ändå fram till maken, gav honom en kyss och gick sedan ut igen. Samma natt som besöket äger rum drömmer maken att hans hustru, iförd nattdräkt, öppnar hyttdörren för att efter en kort tvekan gå fram och kyssa honom och sedan gå ut igen. På morgonen gratulerar medpassageraren honom till dambesöket och berättar vad han sett. Häpen konstaterar maken att berättelsen stämmer helt överens med drömmen. Ännu häpnare blir han efter hemkomsten då hustrun omedelbart frågar honom om han haft besök av henne den beträffande natten och sedan ger honom samma version av händelsen.
Det kan man däremot knappast säga om de tidigare livsupplevelser som framkallas genom suggestion under avslappning eller hypnos, ty det är inte säkert att suggestionen verkligen leder till att material ur långtidsminnet framträder för upplevaren. Dennes undermedvetna, som ju har att tillhandahålla tidigare livsupplevelsen, är angeläget om att vara till lags, och är långtidsminnet inte tillgängligt fabulerar det undermedvetna helt enkelt ihop något som skall föreställa scener ur tidigare jordeliv. Denna fabuleringsförmåga är ett välkänt fenomen. De tidigare livsupplevelser som framkallas genom suggestion bör av den anledningen betraktas med skepsis.
Bättre beställt är det då med de minnen av tidigare jordeliv som små barn ibland har. Det föreligger undersökningar av ett stort antal fall där små barn har berättat för sina föräldrar att de kort innan de föddes hade varit vuxna personer. Barnen har då nämnt namnet på den plats där de levt och namnen på sina dåvarande familjemedlemmar. De har beskrivit sitt hem, sina sysselsättningar, dramatiska händelser och annat som de inte rimligen kan ha fått kännedom om på vanliga vägar. Och dessa uppgifter har i efterhand visat sig vara sanna. När ett sådant barn har förts till platsen för det föregående jordelivet har barnet känt igen såväl den som de forna familjemedlemmarna, och har på ett övertygande sätt pratat med dessa om gamla tider. Små barns tidigare livsminnen får därför också sägas vara en välgrundad indikation på reinkarnation, även om de naturligtvis kan bortförklaras med hänvisning till telepati eller besättelse.
Vad vi vet av forskning, om man förenklar det lite, är att människor som dör mycket unga ofta återföds i en annan kropp så snart som möjligt. Det är troligen av denna anledning som dessa personer oftare än andra minns sitt tidigare liv spontant.
Men i normala fall säger man att vi mellan två liv har en viloperiod som kan vara runt 50 år (i vår tidräkning; de där uppe har ingen sådan tidsuppfattning). Vid döden sker en långsam bearbetning av erfarenheterna från det tidigare livet. Det rör sig om en rening av frekvenserna. I början av denna process sägs det att själarna ännu kan återvända till jorden för att se hur det går för släktingar, osv. Detta kan hålla på i tiotals år, men varar normalt ett par veckor. Sedan så stiger man till högre vibrationer och kommer närmare kärleksljuset. Med detta förlorar man medvetandet om all jagidentitet från föregående liv.
Sedan visar det sig att energikonfigurationen är ofullständig. Någon ton klingar falskt. Och då kristalliserar sig det hela igen i en ny kropp och ett nytt liv påbörjas.
Det sägs att om det är något som stör själen kan denne inte påbörja sin uppåtstigning. Vid fall av psykiskt störda som dött en våldsam död, kan hela själen klinga så orent att den inte förmår sig lyfta över astralplanet. Denna själv behöver hjälp från de levande att komma loss, om inte så tynar den. I andra fall så är det bara något som den vill ha gjort. När det är ordnat så får själen ro och kan påbörja sin uppåtstigning.
Detta är bara ett axplock ur det som finns att söka via nätet… så kanske jag väckt någons intresse i alla fall och kanske det kan hjälpt någon att förstå varför livet känns orättvis.
Källa:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sj%C3%A4lavandring
http://hem.fyristorg.com/teosofi/Vad_menas_med_reinkarnation.htm
http://paranormal.se/topic/reinkarnation_enl_mystikerna.html
Reinkarnation är en typ av Själavandring. Det kommer från latin: re: åter och karnis: kött, det vill säga åter i köttet, är ett begrepp för trosföreställningar som innebär att en människas själ inte dör med kroppen, utan att hela själen, eller delar av den, kan övergå i en ny kropp, endera i människa eller djur.
För många år sedan fick jag detta med reinkarnation förklarat för mig av en insatt person som full och fast trodde på det. Själva tron tyckte jag var minst lika förtroendeingivande som vilken annan tro som helst. Vi svenskar tror alltid på kristendomen och den tron som följer med där. Men som sagt så lätt reinkarnationstron minst lite tänkbar och sann.
Egot identifierar sig kontinuerligt med en eller flera av sina eteriska kroppar och säger detta är jag, och under dagsvaken tillståndet på jorden identifierar det sig samtidigt med den fysiska kroppen. Under dagsvaken tillståndet är egots alla kroppar integrerade till en helhet och samverkar med varandra. Med hjälp av den fysiska kroppens sinnesorgan kan egot då varsebli den fysiska världens ting och skeenden, samtidigt som det kan bruka sina själsliga förmögenheter. Därigenom blir egot i stånd att medelst viljemässig styrning av kroppens muskelapparat agera i den fysiska världen. I det agerandet framträder själens karaktärsprofil, dvs de talanger, böjelser, intressen och andra egenskaper som utvecklats under tidigare jordeliv och nu reinkarnerats för att vidareutvecklas i riktning mot utvecklingsmålet.
Under dagsvaken tillståndet är själen alltså ett med den fysiska kroppen. Under sömn, trans, meditation, svimning och vissa andra alternativa tillstånd däremot, kan själen lämna den fysiska kroppen och den fysiska världen för att inträda i en eller flera överjordiska världar av icke-fysiska substanser. Där agerar egot med hjälp av de eteriska kropparnas sinnesorgan och rörelseförmåga tills själen återvänder till den fysiska kroppen. Vid jordelivets slut överger själen denna och dras till en överjordisk värld för att där avvakta sin nästa jordiska verksamhetsperiod.
Det är mycket svårt att göra sig en bild av reinkarnationsprocessen eftersom den seriösa litteraturen ger så ytterst lite information om den. Klart är dock att man bör betrakta den som en själens färd genom ett antal överjordiska världar ned till den fysiska. Dessa världar, eller tillvaroplan som de också kallas, genomtränger varandra och är integrerade med varandra, och består av allt grövre substanser ju närmare det fysiska planet de är belägna. Från det höga plan där själen befinner sig, färdas den med sina inneboende anlag till allt som nu skall bli plan för plan nedåt. På varje plan bygger de verksamma aktörerna därvid anlagsenligt upp själskropparna av de allt grövre substanserna, och processen når så småningom det fysiska planet. Där dras själen till ett föräldrapar med vilket den har familjekarmiska band, och är det föräldraparet då i färd med att skaffa sig barn, tar själen de behövliga könscellerna i besittning och processens fysiska fas tar sin början.
Idén om att människan har en själ som överlever kroppens död och t o m återföds på jorden i nya kroppar stöter givetvis på motstånd från det naturvetenskapliga etablissemanget. Enligt den världsbild som naturvetenskaperna vilar på, den mekanistiska världsbilden, är människans medvetande och själsliv inget annat än effekter av hjärnans fysikaliska och kemiska processer. Själen kan därför inte existera utanför kroppen vare sig under jordelivet eller efter döden, och naturligtvis inte heller reinkarnera. När kroppen inklusive hjärnan dör, upphör medvetandet och själslivet av sig själv, och den döda individen har blivit historia.
Det här synsättet stöds av det faktum att vi inte har några naturvetenskapligt konkreta bevis för att själen överlever kroppens död. Ingen död människa har givit några naturvetenskapligt godtagbara livstecken ifrån sig från andra sidan graven, och inte heller har någon levande människa bevisligen gjort besök på andra sidan och kunnat konstatera att den faktiskt finns och är befolkad med de avlidnas själar. Klart är också att ingen människa i vår tid har framlagt ovedersägliga bevis för att hon förut levt på jorden.
Utanför kroppen upplevelser kan också uppkomma och t o m avsiktligt framkallas under dagsvaken tillståndet. I ett bekant fall av det slaget var tre personer inblandade på ett sådant sätt att det knappast kan råda något tvivel om att den kvinna som hade upplevelsen faktiskt var utanför sin kropp. Kvinnan ifråga låg sent en natt vaken och var orolig för sin make. Denne var passagerare på ett fartyg som befann sig ute till havs i ett område för vilket stormvarning hade utfärdats. Plötsligt tyckte kvinnan att hon lämnade sin kropp och gav sig iväg för att söka upp maken. Hon svävade fram över havet och träffade slutligen på ett fartyg. Hon tog sig ned under däck och fram till rätt hyttdörr. Hon öppnade dörren, men fick då se att hennes sovande make inte var ensam i hytten. Där fanns ytterligare en man, och denne var vaken och tittade på henne. Hon tvekade därför att gå in, men gick efter en stund ändå fram till maken, gav honom en kyss och gick sedan ut igen. Samma natt som besöket äger rum drömmer maken att hans hustru, iförd nattdräkt, öppnar hyttdörren för att efter en kort tvekan gå fram och kyssa honom och sedan gå ut igen. På morgonen gratulerar medpassageraren honom till dambesöket och berättar vad han sett. Häpen konstaterar maken att berättelsen stämmer helt överens med drömmen. Ännu häpnare blir han efter hemkomsten då hustrun omedelbart frågar honom om han haft besök av henne den beträffande natten och sedan ger honom samma version av händelsen.
Det kan man däremot knappast säga om de tidigare livsupplevelser som framkallas genom suggestion under avslappning eller hypnos, ty det är inte säkert att suggestionen verkligen leder till att material ur långtidsminnet framträder för upplevaren. Dennes undermedvetna, som ju har att tillhandahålla tidigare livsupplevelsen, är angeläget om att vara till lags, och är långtidsminnet inte tillgängligt fabulerar det undermedvetna helt enkelt ihop något som skall föreställa scener ur tidigare jordeliv. Denna fabuleringsförmåga är ett välkänt fenomen. De tidigare livsupplevelser som framkallas genom suggestion bör av den anledningen betraktas med skepsis.
Bättre beställt är det då med de minnen av tidigare jordeliv som små barn ibland har. Det föreligger undersökningar av ett stort antal fall där små barn har berättat för sina föräldrar att de kort innan de föddes hade varit vuxna personer. Barnen har då nämnt namnet på den plats där de levt och namnen på sina dåvarande familjemedlemmar. De har beskrivit sitt hem, sina sysselsättningar, dramatiska händelser och annat som de inte rimligen kan ha fått kännedom om på vanliga vägar. Och dessa uppgifter har i efterhand visat sig vara sanna. När ett sådant barn har förts till platsen för det föregående jordelivet har barnet känt igen såväl den som de forna familjemedlemmarna, och har på ett övertygande sätt pratat med dessa om gamla tider. Små barns tidigare livsminnen får därför också sägas vara en välgrundad indikation på reinkarnation, även om de naturligtvis kan bortförklaras med hänvisning till telepati eller besättelse.
Vad vi vet av forskning, om man förenklar det lite, är att människor som dör mycket unga ofta återföds i en annan kropp så snart som möjligt. Det är troligen av denna anledning som dessa personer oftare än andra minns sitt tidigare liv spontant.
Men i normala fall säger man att vi mellan två liv har en viloperiod som kan vara runt 50 år (i vår tidräkning; de där uppe har ingen sådan tidsuppfattning). Vid döden sker en långsam bearbetning av erfarenheterna från det tidigare livet. Det rör sig om en rening av frekvenserna. I början av denna process sägs det att själarna ännu kan återvända till jorden för att se hur det går för släktingar, osv. Detta kan hålla på i tiotals år, men varar normalt ett par veckor. Sedan så stiger man till högre vibrationer och kommer närmare kärleksljuset. Med detta förlorar man medvetandet om all jagidentitet från föregående liv.
Sedan visar det sig att energikonfigurationen är ofullständig. Någon ton klingar falskt. Och då kristalliserar sig det hela igen i en ny kropp och ett nytt liv påbörjas.
Det sägs att om det är något som stör själen kan denne inte påbörja sin uppåtstigning. Vid fall av psykiskt störda som dött en våldsam död, kan hela själen klinga så orent att den inte förmår sig lyfta över astralplanet. Denna själv behöver hjälp från de levande att komma loss, om inte så tynar den. I andra fall så är det bara något som den vill ha gjort. När det är ordnat så får själen ro och kan påbörja sin uppåtstigning.
Detta är bara ett axplock ur det som finns att söka via nätet… så kanske jag väckt någons intresse i alla fall och kanske det kan hjälpt någon att förstå varför livet känns orättvis.
Källa:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sj%C3%A4lavandring
http://hem.fyristorg.com/teosofi/Vad_menas_med_reinkarnation.htm
http://paranormal.se/topic/reinkarnation_enl_mystikerna.html
lördag, augusti 22, 2009
Öhh E du tekniker eller?
På mitt arbete där vi alla är tekniker skojar vi ibland med varandra då någon av står och fipplar med nått tekniskt och inte får till det riktigt. ”Men dö, e du tekniker eller? I rätt sammanhang kan det bli väldigt roligt men även lite genant ibland för den det gäller. Men det sägs alltid med glimten i ögat.
Idag utnyttjade jag samma fras, fast emot en person i kundtjänst hos min internetleverantör. Jag har ju skrivit om mina uppkopplingsproblem emot nätet flera gånger innan i denna blogg. I många veckor har jag hållit på och ringa och greja, gjort som de sagt i den tekniska supporten, ifrågasatt osv. Idag kände jag att nu får det banne mig vara nog.
Jag hade faktiskt två ärenden till leverantören. Vid nått tillfälle för ca ett år sen blev jag genom en säljare från de ”påpackad” en mobiltelefon med abonnemang. Jag hade inte tänk ha den själv utan ge den till ”mammas gubbe”, ja hur jag egentligen tänkte där vet jag faktiskt eller har i alla fall glömt. Hur som helst ville jag bli av med den kostnaden. Dessutom hade ju leverantören tagit betalt för 24 Mbit när det tekniskt inte gick att köra snabbare är 12 Mbit.
I första skedet kom jag fram till ”Robin” på den tekniska supporten och där konstaterades att det enda som gick att göra var att skicka ut ett nytt modem. Jag ville sen bli kopplad till kundtjänst.
”Göran” på kundtjänst svarade och jag förklarade mitt första problem. Det första han ville göra då var att höja hastigheten på min port till 24 Mbit direkt.
- Vänta nu lite sa jag. E du tekniker eller?
Det visade sig att han i grund och botten faktiskt var tekniker. Av alla de så kallade teknikerna på den tekniska supporten så finner jag den mest kompetenta teknikern på kundtjänst. Märkligt.
- Va fan sitter du i kundtjänst för? Sa jag och skrattade. (killen var nämligen väldigt lätt att prata med och vi hade ungefär samma humor så han var ju med på noterna direkt).
Han upptäckte också att killen jag pratat med strax innan på den tekniska supporten hade skickat ut ett exakt likadant modem till mig. Det fixade ”Göran”.
- Nej, sån skit skall du inte ha sa han och tog bort ordern på modemet. Du skall få ett som håller en helt annan kvalité samt är av årets modell. Ungefär som att byta en Volvo emot en Rolls Royce. Dessutom skall du få nästa månadskostnad på ditt bredband gratis.
Hmmm, tänkte jag. Här gäller det att smida medans järnet är varmt.
- Du tror att du kan plocka bort mitt mobil abonnemang och avsluta det med? Jag använder det nämligen inte.
Min nyfunne vän ”Göran” sökte raskt upp mitt abonnemang så sa han.
- Ja egentligen så är det ju 24 månaders bindningstid på det men..hmmm äh vad fan, jag tar bort det för dig vilket innebär att abonnemanget nu är borta och du slipper den kostnaden i framtiden.
- Men när jag väl får det nya modemet, måste jag ringa in och be er höja hastigheten på porten då? Frågade jag.
- Jo den måste ju höjas, jag gör så att jag lägger ett ärende på mig själv till torsdag nästa vecka och höjer det till rätt hastighet. Blir det bra tror du? Frågade Göran.
- Det blir fantastiskt bra sa jag. Och tänkte, sicken kille, han har nog sett filmen YES man.
Dessutom han e ju banne mig tekniker också ;)
Idag utnyttjade jag samma fras, fast emot en person i kundtjänst hos min internetleverantör. Jag har ju skrivit om mina uppkopplingsproblem emot nätet flera gånger innan i denna blogg. I många veckor har jag hållit på och ringa och greja, gjort som de sagt i den tekniska supporten, ifrågasatt osv. Idag kände jag att nu får det banne mig vara nog.
Jag hade faktiskt två ärenden till leverantören. Vid nått tillfälle för ca ett år sen blev jag genom en säljare från de ”påpackad” en mobiltelefon med abonnemang. Jag hade inte tänk ha den själv utan ge den till ”mammas gubbe”, ja hur jag egentligen tänkte där vet jag faktiskt eller har i alla fall glömt. Hur som helst ville jag bli av med den kostnaden. Dessutom hade ju leverantören tagit betalt för 24 Mbit när det tekniskt inte gick att köra snabbare är 12 Mbit.
I första skedet kom jag fram till ”Robin” på den tekniska supporten och där konstaterades att det enda som gick att göra var att skicka ut ett nytt modem. Jag ville sen bli kopplad till kundtjänst.
”Göran” på kundtjänst svarade och jag förklarade mitt första problem. Det första han ville göra då var att höja hastigheten på min port till 24 Mbit direkt.
- Vänta nu lite sa jag. E du tekniker eller?
Det visade sig att han i grund och botten faktiskt var tekniker. Av alla de så kallade teknikerna på den tekniska supporten så finner jag den mest kompetenta teknikern på kundtjänst. Märkligt.
- Va fan sitter du i kundtjänst för? Sa jag och skrattade. (killen var nämligen väldigt lätt att prata med och vi hade ungefär samma humor så han var ju med på noterna direkt).
Han upptäckte också att killen jag pratat med strax innan på den tekniska supporten hade skickat ut ett exakt likadant modem till mig. Det fixade ”Göran”.
- Nej, sån skit skall du inte ha sa han och tog bort ordern på modemet. Du skall få ett som håller en helt annan kvalité samt är av årets modell. Ungefär som att byta en Volvo emot en Rolls Royce. Dessutom skall du få nästa månadskostnad på ditt bredband gratis.
Hmmm, tänkte jag. Här gäller det att smida medans järnet är varmt.
- Du tror att du kan plocka bort mitt mobil abonnemang och avsluta det med? Jag använder det nämligen inte.
Min nyfunne vän ”Göran” sökte raskt upp mitt abonnemang så sa han.
- Ja egentligen så är det ju 24 månaders bindningstid på det men..hmmm äh vad fan, jag tar bort det för dig vilket innebär att abonnemanget nu är borta och du slipper den kostnaden i framtiden.
- Men när jag väl får det nya modemet, måste jag ringa in och be er höja hastigheten på porten då? Frågade jag.
- Jo den måste ju höjas, jag gör så att jag lägger ett ärende på mig själv till torsdag nästa vecka och höjer det till rätt hastighet. Blir det bra tror du? Frågade Göran.
- Det blir fantastiskt bra sa jag. Och tänkte, sicken kille, han har nog sett filmen YES man.
Dessutom han e ju banne mig tekniker också ;)
Stjärntecken
Den mest utbredda av alla spådomskonster är nog astrologin. Med ledning av solens, månens och planeternas ställning vid födelsen ger astrologen besked om människors personlighet och om deras framtidsutsikter i yrkesliv och privatliv.
Efter flera seklers undanskymd tillvaro har astrologin åter fått en stark ställning. I slutet av 1970- talet beräknades det att USA hade tio gånger fler professionella astrologer än astronomer. I Sverige har astrologin blivit respektabel i kretsar och spalter där den inte var det tidigare.
En avgörande orsak till astrologins framgång är att människor som prövat den tycker att den stämmer. Detta gäller de enkla veckotidningshoroskopen, som bygger på det som solen stod i vid födelsen. Det gäller också de mera sofistikerade horoskop som går att köpa för några hundralappar, och där man tar hänsyn till solens, månens och samtliga planeters lägen i förhållande till stjärntecknen vid födelseögonblicket.
Zodiaktecknen
Varje tecken är någon av de fyra elementen. Det finns också tre tillstånd som är: Kardinal (Den som leder eller startar upp något), Fast (stabila, svårpåverkade, bibehållare) och Föränderlig (flexibel, vill ledas, tar lätt intryck). Slutligen så är varje tecken extrovert (yang) eller introvert(yin).
Varje tecken har också en styrande planet. Här nedan följer en sammanställning med de tolv tecknen, deras motto och några nyckelord.
Vä
duren – Aries - 21 mars – 19 april
Yang Element: Eld Tillstånd: Kardinal Planet: Mars Motto: Jag är Nyckelord: Aktivitet ivrig, energisk
Oxen - Taurus - 20 april – 21 maj
Yin Element: Jord Tillstånd: Fast Planet: Venus Motto: Jag äger Nyckelord: Trygghet, långsam, tålmodig
Tv
illingarna - Gemini - 22 maj – 21 juni
Yang Element: Luft Tillstånd: Föränderlig Planet: Merkurius Motto: Jag tänker Nyckelord: Kommunikation, mångsidig
Kräftan - Cancer - 22 juni – 22 juli
Yin Element: Vatten Tillstånd: Kardinal Planet: Månen Motto: Jag känner Nyckelord: Känsloliv, beskyddande
Le
jonet - Leo - 23 juli – 22 augusti
Yang Element: Eld Tillstånd: Fast Planet: Solen Motto: Jag vill Nyckelord: Vilja, stolthet, kreativitet
Ju
ngfrun - Virgo - 23 augusti – 22 september
Yin Element: Jord Tillstånd: föränderlig Planet: Merkurius Motto: Jag granskar Nyckelord: Kritisk, tjänstvillig, noggrann
Vå
gen - Libra - 23 september – 22 oktober
Yang Element: Luft Tillstånd: Kardinal Planet: Venus Motto: Jag väger Nyckelord: Balans, diplomati, sällskap
S
korpionen - Scorpio - 23 oktober – 21 november
Yin Element: Vatten Tillstånd: Fast Planet: Pluto Motto: Jag önskar Nyckelord: Passion, uthållighet, hemlig
Sky
tten - Sagittarius - 22 november – 21 december
Yang Element: Eld Tillstånd: Föränderlig Planet: Jupiter Motto: Jag ser Nyckelord: Frihet, aktivitet
St
enbocken - Capricornus - 22 december – 19 januari
Yin Element: Jord Tillstånd: Kardinal Planet: Saturnus Motto: Jag använder Nyckelord: Ambition, ansvar
Va
ttumannen - Aquarius - 20 januari – 18 februari
Yang Element: Luft Tillstånd: Fast Planet: Uranus Motto: Jag vet Nyckelord: Seriös, originell, fördomsfri
F
iskarna - Pisces - 19 februari – 20 mars
Yin Element: Vatten Tillstånd: Föränderlig Planet: Neptunus Motto: Jag tror Nyckelord: Sökande, intuition, medkännande
(Källa: http://old.paranormal.se/old/psi/astrologi.html
http://sv.wikipedia.org/wiki/Stj%C3%A4rntecken )
Efter flera seklers undanskymd tillvaro har astrologin åter fått en stark ställning. I slutet av 1970- talet beräknades det att USA hade tio gånger fler professionella astrologer än astronomer. I Sverige har astrologin blivit respektabel i kretsar och spalter där den inte var det tidigare.
En avgörande orsak till astrologins framgång är att människor som prövat den tycker att den stämmer. Detta gäller de enkla veckotidningshoroskopen, som bygger på det som solen stod i vid födelsen. Det gäller också de mera sofistikerade horoskop som går att köpa för några hundralappar, och där man tar hänsyn till solens, månens och samtliga planeters lägen i förhållande till stjärntecknen vid födelseögonblicket.
Zodiaktecknen
Varje tecken är någon av de fyra elementen. Det finns också tre tillstånd som är: Kardinal (Den som leder eller startar upp något), Fast (stabila, svårpåverkade, bibehållare) och Föränderlig (flexibel, vill ledas, tar lätt intryck). Slutligen så är varje tecken extrovert (yang) eller introvert(yin).
Varje tecken har också en styrande planet. Här nedan följer en sammanställning med de tolv tecknen, deras motto och några nyckelord.
Vä
duren – Aries - 21 mars – 19 aprilYang Element: Eld Tillstånd: Kardinal Planet: Mars Motto: Jag är Nyckelord: Aktivitet ivrig, energisk
Oxen - Taurus - 20 april – 21 majYin Element: Jord Tillstånd: Fast Planet: Venus Motto: Jag äger Nyckelord: Trygghet, långsam, tålmodig
Tv
illingarna - Gemini - 22 maj – 21 juniYang Element: Luft Tillstånd: Föränderlig Planet: Merkurius Motto: Jag tänker Nyckelord: Kommunikation, mångsidig
Kräftan - Cancer - 22 juni – 22 juliYin Element: Vatten Tillstånd: Kardinal Planet: Månen Motto: Jag känner Nyckelord: Känsloliv, beskyddande
Le
jonet - Leo - 23 juli – 22 augustiYang Element: Eld Tillstånd: Fast Planet: Solen Motto: Jag vill Nyckelord: Vilja, stolthet, kreativitet
Ju
ngfrun - Virgo - 23 augusti – 22 septemberYin Element: Jord Tillstånd: föränderlig Planet: Merkurius Motto: Jag granskar Nyckelord: Kritisk, tjänstvillig, noggrann
Vå
gen - Libra - 23 september – 22 oktoberYang Element: Luft Tillstånd: Kardinal Planet: Venus Motto: Jag väger Nyckelord: Balans, diplomati, sällskap
S
korpionen - Scorpio - 23 oktober – 21 novemberYin Element: Vatten Tillstånd: Fast Planet: Pluto Motto: Jag önskar Nyckelord: Passion, uthållighet, hemlig
Sky
tten - Sagittarius - 22 november – 21 decemberYang Element: Eld Tillstånd: Föränderlig Planet: Jupiter Motto: Jag ser Nyckelord: Frihet, aktivitet
St
enbocken - Capricornus - 22 december – 19 januariYin Element: Jord Tillstånd: Kardinal Planet: Saturnus Motto: Jag använder Nyckelord: Ambition, ansvar
Va
ttumannen - Aquarius - 20 januari – 18 februariYang Element: Luft Tillstånd: Fast Planet: Uranus Motto: Jag vet Nyckelord: Seriös, originell, fördomsfri
F
iskarna - Pisces - 19 februari – 20 marsYin Element: Vatten Tillstånd: Föränderlig Planet: Neptunus Motto: Jag tror Nyckelord: Sökande, intuition, medkännande
(Källa: http://old.paranormal.se/old/psi/astrologi.html
http://sv.wikipedia.org/wiki/Stj%C3%A4rntecken )
fredag, augusti 21, 2009
Livet skall vara enkelt - inte svårt
Men ändå så är det svårt. Man finner och man hittar både personer, upplevelser och platser. Som alla i sig skulle kunnat bidra till glädje, lycka och förståelse. Men tyvärr det blir aldrig som man vill eller tänkt sig ändå. Varför? Är jag för feg eller kanske jag är för otåligt eller kanske det är något a bägge. Ja inte vet jag.
Jag kommer ihåg när jag träffade min sons mamma, tillsammans gjorde vi upp stora planer. I planerna ingick barn och hus. Ett eget hus och ett liv tillsammans i lycka. Jodå, vi kunde prata tillsammans och hade även förståelse för varandra. På 90-talet var det vanligt att man mellanlandande i en bostadsrätt som man sedan sålde efter ett antal år med bra förtjänst. Så vi köpte oss en sådan. Naturligtvis blev det pannkaka av det med så småningom. och drömmen sprack.
En son fick vi ihop. Men innan det upplevde jag stora problem med min rygg som resulterade i operation av diskbråck. Men så kom vår lilla guldklimp och för några år så var livet bra, allt kretsade kring den lilla sonen. Vi ville ju egentligen haft fler barn. Men så kom nästa prövning konkurser spred sig som en epidemi kring företag i Sverige och även företaget jag jobbade på gick i konkurs. Jag blev arbetslös. Inget bra läge att skaffa fler barn då. Jag började skolan för att utbilda mig. Och det var nog egentligen redan där vi började glida isär jag och sonens mamma. Och för att göra en längre historia kort så på mitt initiativ så separerade vi. Vår son var då 6 år.Vi hamnade i varsin hyresrätt så vår son lätt kunde gå emellan oss. Han har alltid vart i centrum och vi har på alla vis försökt göra så att han alltid haft det bra.
Det enda här i livet som alltid fungerat för mig är pengar, i övrigt har det mesta läckt ut i sanden. Efter 10 år sitter jag kvar i samma hyresrätt och befinner min i samma livssituation för övrigt med. Visst har jag träffat tjejer, en del där det inte fungerat alls och en del där uppstått känslor men som inte funkat av anledningar. Men jag är ingen människa som är född med guldsked i munnen det är ett som är säkert.
En del bara lever på och i princip "ramlar" på det mesta här i livet. Av samma anledning tror jag dom inte värdesätter det dom verkligen har heller. För dom är det självklarheter, och skulle det skita sig för en sådan person på det ena eller andra viset så är dom helt säkra på att dom snart ramlar på nått nytt.
Jag kommer ihåg när jag träffade min sons mamma, tillsammans gjorde vi upp stora planer. I planerna ingick barn och hus. Ett eget hus och ett liv tillsammans i lycka. Jodå, vi kunde prata tillsammans och hade även förståelse för varandra. På 90-talet var det vanligt att man mellanlandande i en bostadsrätt som man sedan sålde efter ett antal år med bra förtjänst. Så vi köpte oss en sådan. Naturligtvis blev det pannkaka av det med så småningom. och drömmen sprack.
En son fick vi ihop. Men innan det upplevde jag stora problem med min rygg som resulterade i operation av diskbråck. Men så kom vår lilla guldklimp och för några år så var livet bra, allt kretsade kring den lilla sonen. Vi ville ju egentligen haft fler barn. Men så kom nästa prövning konkurser spred sig som en epidemi kring företag i Sverige och även företaget jag jobbade på gick i konkurs. Jag blev arbetslös. Inget bra läge att skaffa fler barn då. Jag började skolan för att utbilda mig. Och det var nog egentligen redan där vi började glida isär jag och sonens mamma. Och för att göra en längre historia kort så på mitt initiativ så separerade vi. Vår son var då 6 år.Vi hamnade i varsin hyresrätt så vår son lätt kunde gå emellan oss. Han har alltid vart i centrum och vi har på alla vis försökt göra så att han alltid haft det bra.
Det enda här i livet som alltid fungerat för mig är pengar, i övrigt har det mesta läckt ut i sanden. Efter 10 år sitter jag kvar i samma hyresrätt och befinner min i samma livssituation för övrigt med. Visst har jag träffat tjejer, en del där det inte fungerat alls och en del där uppstått känslor men som inte funkat av anledningar. Men jag är ingen människa som är född med guldsked i munnen det är ett som är säkert.
En del bara lever på och i princip "ramlar" på det mesta här i livet. Av samma anledning tror jag dom inte värdesätter det dom verkligen har heller. För dom är det självklarheter, och skulle det skita sig för en sådan person på det ena eller andra viset så är dom helt säkra på att dom snart ramlar på nått nytt.
torsdag, augusti 20, 2009
Jag hör skratt på håll
Altandörren står öppen, på håll hör jag en gäng som sitter och har kul ihop. Själv sitter jag i soffan med datorn i knät. Tänk vilka kontraster, visst unnar jag grannarna att ha kul. Jag unnar ALLA att ha kul. Men jag vill gärna uppleva det själv någon gång med. På ett ärligt vis, utan alkohol med i bilden.
Åter igen, min son kommer titt som tätt och kramar om mig. Han ser och känner att jag mår dåligt och det betyder så mycket för mig. Ikväll har jag faktiskt ätit. Kycklingsallad, gott var det.
Fy vad jag hatar att må så här. Jag vill vara aktiv,glad och träffa vänner! Istället sitter jag här här orkeslös. Vet precis vad boten för mig skulle vara, men den behåller jag för mig själv.
Tänk varje nyårsafton så tänker jag, kommande år, det blir mitt år det. Ett förändringens år. Och alla gånger har det blivit precis tvärtom. Kommande nyår skall jag nog inte tänka någonting sådant över huvudtaget.
Men mina vänner är så underbara emot mig. En eloge till er för att ni är så omtämksamma och empatifyllda emot mig. Sådant värmer en frusen själ skall ni veta även om jag är mycket dålig på att ta tag i de utsträckta händer som kommer emot mig.
Men min son mår bra i alla fall, han är ute mest hela tiden med sitt lilla gäng. Spelar fotboll eller bara sitter och tjötar någonstans. Det gör mig glad. För hur det än är så är det ens barn som betyder mest!
Åter igen, min son kommer titt som tätt och kramar om mig. Han ser och känner att jag mår dåligt och det betyder så mycket för mig. Ikväll har jag faktiskt ätit. Kycklingsallad, gott var det.
Fy vad jag hatar att må så här. Jag vill vara aktiv,glad och träffa vänner! Istället sitter jag här här orkeslös. Vet precis vad boten för mig skulle vara, men den behåller jag för mig själv.
Tänk varje nyårsafton så tänker jag, kommande år, det blir mitt år det. Ett förändringens år. Och alla gånger har det blivit precis tvärtom. Kommande nyår skall jag nog inte tänka någonting sådant över huvudtaget.
Men mina vänner är så underbara emot mig. En eloge till er för att ni är så omtämksamma och empatifyllda emot mig. Sådant värmer en frusen själ skall ni veta även om jag är mycket dålig på att ta tag i de utsträckta händer som kommer emot mig.
Men min son mår bra i alla fall, han är ute mest hela tiden med sitt lilla gäng. Spelar fotboll eller bara sitter och tjötar någonstans. Det gör mig glad. För hur det än är så är det ens barn som betyder mest!
Usch!
I eftermiddag var jag och träffade en psykolog OCH kurator. Det är alltid lite jobbigare när det är flera men det fick gå denna gången. Jag fick gå igenom min historia och mina problem ganska detaljerat. Usch, vad jobbigt det var. Men jag lyckades ändå prata klart och tydligt utan att bryta ihop på någon vis även om det inombords kändes "för djävligt". Jag berättade ända fram till dagens datum, emellanåt flikade de in med frågor. Men i det stora hela gick det bra. Men nästa vecka blir det värre, då skall vi prata barndom och där finns saker jag inte sagt till speciellt många överhuvudtaget.Dom undrade om jag jobbade, vilket jag ju i praktiken gör trots att jag tog semester dagar resten av veckan. Och dom undrade också varför jag gjorde det. På grund av det har jag precis mailat min chef om att jag blir borta även nästa vecka. Jag behöver distans och energi och helst såpass mycket så jag kan göra något roligt om dagarna nästa vecka. Jag har ju en vän som går arbetslös där hemma och kanske jag och han kan hitta på något. Han har ju dessutom en segelbåt. Vi får se hur det blir med den saken.
Min största önskan nu är att allt blev som vanligt igen, dvs en glad och positiv SteffMan som kan jobba effektivt och med glädje. Samt kunna fungera normalt i alla lägen. Håll tummarna för mig att det blir så!
Till min lilla mamma vill jag säga, oroa dig inte, det är inte så farligt som sist. Jag ringer när jag orkar. Kram
(För dig som hamnat på min blogg för första gången nu och ser min "tråkiga text" så vill jag berätta att jag bloggar först och främst för min egna skull. Som en slags terapi)
Mående för dagen
Jag sov ganska länge idag och jag lade mig tidigt igår. Typiska tecken då man inte mår bra. Jag fick faktiskt i mig lite middag igår men idag har det än så länge inte blivit nånting. Funderar på en kopp kaffe, det kanske kunde vara uppiggande. Jag tvingas nu ta tag i ALLA delar i mig liv känner jag. Rensa bort, glömma, ta in nytt när jag väl orkar. Lusten till att göra något finns inte där än så länge så att jag fick iväg papprena till F-kassan igår var stort för mig.
Dessa dagarna denna veckan har jag tagit ut semester dagar. Egentligen gjorde jag det av två anledningar. Första anledningen är att jag har många dagarna kvar att ta ut och den andra anledningen är mer psykologisk. Jag känner mig inte lika sjuk om jag har semester än om jag skulle vara sjukskriven. Hur jag skall göra nästa vecka vet jag inte, det ger sig nog imorgon. men blir jag hemma då med så blir det nog att jag tar ut 5 semesterdagar till. Det ger ju dessutom mer klir i plånboken. Om jag gör på det viset kommer jag fortfarande ha kvar 21 dagar semester att kunna ta ut.
Idag skall jag till psykologen på samtal och jag vet att det kommer kännas uppslitande och därför är jag lite spänd inför det. Att berätta och ta upp alla delar som påverkat mitt mående, tänka på allt igen och reflektera. Jodå, jag har varit hos psykolog förrut och han pressade mig så hårt första gången att jag bröt ihop. Han förklarade sen att han var tvungen att göra så för att se var gränsen var.
Min son har vart så underbar emot mig, han kom ju till mig i Måndags och vi pratade då tillsammans för att han skall förstå. Därefter har han flera gånger per dag frågat hur jag mått och kommit fram och kramat om mig. Vilken underbar kille jag har!
Dessa dagarna denna veckan har jag tagit ut semester dagar. Egentligen gjorde jag det av två anledningar. Första anledningen är att jag har många dagarna kvar att ta ut och den andra anledningen är mer psykologisk. Jag känner mig inte lika sjuk om jag har semester än om jag skulle vara sjukskriven. Hur jag skall göra nästa vecka vet jag inte, det ger sig nog imorgon. men blir jag hemma då med så blir det nog att jag tar ut 5 semesterdagar till. Det ger ju dessutom mer klir i plånboken. Om jag gör på det viset kommer jag fortfarande ha kvar 21 dagar semester att kunna ta ut.
Idag skall jag till psykologen på samtal och jag vet att det kommer kännas uppslitande och därför är jag lite spänd inför det. Att berätta och ta upp alla delar som påverkat mitt mående, tänka på allt igen och reflektera. Jodå, jag har varit hos psykolog förrut och han pressade mig så hårt första gången att jag bröt ihop. Han förklarade sen att han var tvungen att göra så för att se var gränsen var.
Min son har vart så underbar emot mig, han kom ju till mig i Måndags och vi pratade då tillsammans för att han skall förstå. Därefter har han flera gånger per dag frågat hur jag mått och kommit fram och kramat om mig. Vilken underbar kille jag har!
onsdag, augusti 19, 2009
En bit ner i träsket
Jag kände det redan igår eftermiddag och idag vaknade jag med känslorna direkt. Känslorna över att inte orka men även känslorna av sorg. Efter den tiden nu i sommar då jag var dålig inser jag att det inte skall så mycket till för att ramla några steg tillbaka igen. Denna gången handlar det om en personlig sak men som påverkar mig väldigt mycket. Osäkerheten får de dåliga känslorna att träda fram.Idag har jag tagit lugnande ett par gånger för att kunna fungera någorlunda. Jag är inte så djup nere som jag var i somras men bara att halka tillbaka några steg känns jobbigt och svårt. Jag tog helt enkelt några semesterdagar, som jag har gott om, för att vara hemma och få lite energi igen. Jag är så fruktansvärt trött på detta mående och skulle göra vad som helst för att slippa det.
Det dumma är att när man känner sig nere så tappar man lusten till allt. Det är så enkelt för den som inte vet att säga "gå ut i solen" eller " stick ut och spring" eller "måla. Men det är inte så enkelt för först måste orken komma så man kan fungera. Nu är jag inte så dålig men när man verkligen är dålig så är det en jättestor sak att bara ta sig upp ur sängen på morgonen.
Så var det där med matlusten, jag har inte "vågat" ställa mig på vågen men nu känner jag det i kroppen. Matlusten är lika med noll. Idag har jag druckit ett glas vatten, igår fick jag i mig en halv lunch, likaså dagen innan. Någon sa till mig, försök ät frukt. Jag tror jag skall se om jag kan gå ner och köpa lite frukt sen, det är ju ändå bättre än inget.
tisdag, augusti 18, 2009
Upp som en sol, ner som en pannkaka!
Ifrån att ha haft en jobbig dag så kändes det mycket bättre när jag cyklade hem och sedan när jag kom hem var jag på ganska gott humör. Tyvärr ändrades det sedan under kvällen till magont och ont i själen. Fan vad jag är trött på mig själv och på att aldrig riktigt få vara glad. Jag är ju i grund och botten en glad, positiv och humoristisk kille. Men just nu känner jag mig bara jobbig, krävande och besvärlig. När skall livet ljusna för mig? "Vänta du skall du se att både lycka och glädje kommer när du minst anar det" säger folk till mig. Vilken utsliten klysha!
Nej just nu hatar jag mig själv för att jag tänker och funderar så jag blir galen. Hur blir man en kallsinnig person som inte bryr sig om något, där allt bara rinner av en som vatten på en gås och man går obesvärat vidare? Och frågan är om människor i min närhet skulle vilja ha en sådan Steffman? Jag har fortfarande ingen matlust, min middag idag bestod i ett glas blåbärssoppa. Men trots det känner jag ingen hunger.
Jag är väl inte klok men det känns nästan som jag skulle vilja säga upp mig och börja med nånting helst annat. Om det skulle vara nån lösning till att må bättre så är det väl ett ganska lätt val, eller? Jag skulle inte ens vilja gå uppsägningstiden. Fast detta är endast tankar än så länge men alla har sin gräns över vad man orkar och den gränsen närmar sig snabbt.
Sömn är ju något som brukar göra underverk och jag hoppas att det gör det för mig inatt. Men känner jag imorgon som jag gör nu så kommer jag stanna hemma. Jag skall försöka sova nu, får se om jag lyckas. Gonatt Jord!
Nej just nu hatar jag mig själv för att jag tänker och funderar så jag blir galen. Hur blir man en kallsinnig person som inte bryr sig om något, där allt bara rinner av en som vatten på en gås och man går obesvärat vidare? Och frågan är om människor i min närhet skulle vilja ha en sådan Steffman? Jag har fortfarande ingen matlust, min middag idag bestod i ett glas blåbärssoppa. Men trots det känner jag ingen hunger.
Jag är väl inte klok men det känns nästan som jag skulle vilja säga upp mig och börja med nånting helst annat. Om det skulle vara nån lösning till att må bättre så är det väl ett ganska lätt val, eller? Jag skulle inte ens vilja gå uppsägningstiden. Fast detta är endast tankar än så länge men alla har sin gräns över vad man orkar och den gränsen närmar sig snabbt.
Sömn är ju något som brukar göra underverk och jag hoppas att det gör det för mig inatt. Men känner jag imorgon som jag gör nu så kommer jag stanna hemma. Jag skall försöka sova nu, får se om jag lyckas. Gonatt Jord!
En tuff dag
Idag blev det en lång dag. På morgonen planerade jag upp min dag men allt som oftast i mitt yrke blev det inte riktigt som jag tänkt mig. Jag fick en massa annat jag var tvungen att göra först.
Så jag kom inte iväg till Stenungsund förrän efter lunchtid och väl där uppe fick jag ytterligare jobb som jag inte räknat med. Kanske "dumsnällt" av mig men trots att de felen inte var anmälda till helpdesk så åtgärdade jag de.
Ja kunden blev nöjd i alla fall och det är väl huvudsaken kanske.
Men aningen tråkigt att åka ensam, är ju inte van vid det. Nu e jag i alla fall gott trött! Så nu orkar jag inte skriva mer...
Ses i morrn!
Så jag kom inte iväg till Stenungsund förrän efter lunchtid och väl där uppe fick jag ytterligare jobb som jag inte räknat med. Kanske "dumsnällt" av mig men trots att de felen inte var anmälda till helpdesk så åtgärdade jag de.
Ja kunden blev nöjd i alla fall och det är väl huvudsaken kanske.
Men aningen tråkigt att åka ensam, är ju inte van vid det. Nu e jag i alla fall gott trött! Så nu orkar jag inte skriva mer...
Ses i morrn!
måndag, augusti 17, 2009
Första arbetsdagen
Med lite blandade känslor av alla möjliga anledningar cyklade jag iväg till mitt arbete i morse. Det var inga problem att komma upp i tid, i alla fall inte idag. Men det kanske kommer imorgon istället. Väl på jobbet jag det kul att träffa alla arbetskompisarna. De flesta började idag så vi var en del på jobbet.
Vid vårt morgonmöte kom vi överens om att påbörja vårt nya arbetssätt vi redan innan sommaren diskuterat. Jag var väl kanske lite emot det eftersom arbetsbelastningen inte var så pass betungande än. Även kunderna har ju haft semester menar jag. Men jag är ju inte värre än att jag fick gå med på majoritetens beslut. Tyvärr innebär det att jag inte jobbar lika mycket med min trogne arbetskompis som jag under lång tid byggt upp ett underbart samarbete med. Men det ger väl sig under tiden, det handlar väl mer om vana kanske.
Det blev faktiskt inte så väldigt mycket supportarbete utfört idag eftersom diskussionen återkom hur vi skulle arbeta ett antal gånger under dagen. Däremot tycker jag att dagen gick ganska snabbt och säga vad man vill så hade vi väldigt roligt när vi tjötade från alla möjliga ingångsvinklar. Och sådär efter kl 14 börjar fnissandet tillta, i alla fall för en del ;) Och det är kul för sådant smittar av sig till alla andra. Så trots att det stundtals var ganska högt i tak så var vi väldigt konstruktiva.
Väl hemma igen så känns det i kroppen att man jobbat, det var ju faktiskt ett tag sen sist. Men det är väl så det skall vara och jag tror att alla vi som gjorde vår första arbetsdag idag är aningen möra i skallen vid den här tiden på kvällen. Ok då, jag får erkänna att jag vilade en stund direkt när jag kom hem. Min cykeltur till och från jobbet idag var väldigt uppfriskande.
Det negativa är att jag åter mist min matlust en del. Exakt vad det beror på har jag väl kanske mina misstankar kring. Men så länge jag inte mår dåligt av det så känner jag ändå att det inte gör någonting.
Vid vårt morgonmöte kom vi överens om att påbörja vårt nya arbetssätt vi redan innan sommaren diskuterat. Jag var väl kanske lite emot det eftersom arbetsbelastningen inte var så pass betungande än. Även kunderna har ju haft semester menar jag. Men jag är ju inte värre än att jag fick gå med på majoritetens beslut. Tyvärr innebär det att jag inte jobbar lika mycket med min trogne arbetskompis som jag under lång tid byggt upp ett underbart samarbete med. Men det ger väl sig under tiden, det handlar väl mer om vana kanske.
Det blev faktiskt inte så väldigt mycket supportarbete utfört idag eftersom diskussionen återkom hur vi skulle arbeta ett antal gånger under dagen. Däremot tycker jag att dagen gick ganska snabbt och säga vad man vill så hade vi väldigt roligt när vi tjötade från alla möjliga ingångsvinklar. Och sådär efter kl 14 börjar fnissandet tillta, i alla fall för en del ;) Och det är kul för sådant smittar av sig till alla andra. Så trots att det stundtals var ganska högt i tak så var vi väldigt konstruktiva.
Väl hemma igen så känns det i kroppen att man jobbat, det var ju faktiskt ett tag sen sist. Men det är väl så det skall vara och jag tror att alla vi som gjorde vår första arbetsdag idag är aningen möra i skallen vid den här tiden på kvällen. Ok då, jag får erkänna att jag vilade en stund direkt när jag kom hem. Min cykeltur till och från jobbet idag var väldigt uppfriskande.
Det negativa är att jag åter mist min matlust en del. Exakt vad det beror på har jag väl kanske mina misstankar kring. Men så länge jag inte mår dåligt av det så känner jag ändå att det inte gör någonting.
söndag, augusti 16, 2009
Ingenting förvånar en nu för tiden
I Aftonbladets nätupplaga står idag följande artikel att läsa:
Läkare söker på nätet för att ställa diagnos
Är du sjuk?
Hitta boten på Wikipedia.
Det gör hälften av alla läkare, enligt en ny studie.
New England Journal of Medicine publicerade en undersökning av två australienska läkare som visar att Google klarade av att ställa rätt diagnos i 58 procent av de fall som testades i sökmotorn. Aftonbladet skriver vidare att om Google bara kunde skriva ut recept skulle man kanske kunna skippa doktorn och gå direkt till apoteket.
Om jag skulle komma till en läkare och denna satte sig och sökte via Google eller Wikipedia, ja då hade jag ställt mig upp, krävt pengarna tillbaka och gått därifrån.
Litar du på att din läkare ställer rätt diagnos?
Källa:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5649672.ab
Läkare söker på nätet för att ställa diagnos
Är du sjuk?
Hitta boten på Wikipedia.
Det gör hälften av alla läkare, enligt en ny studie.
New England Journal of Medicine publicerade en undersökning av två australienska läkare som visar att Google klarade av att ställa rätt diagnos i 58 procent av de fall som testades i sökmotorn. Aftonbladet skriver vidare att om Google bara kunde skriva ut recept skulle man kanske kunna skippa doktorn och gå direkt till apoteket.
Om jag skulle komma till en läkare och denna satte sig och sökte via Google eller Wikipedia, ja då hade jag ställt mig upp, krävt pengarna tillbaka och gått därifrån.
Litar du på att din läkare ställer rätt diagnos?
Källa:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5649672.ab
En dag med lite blandade känslor
Imorgon skall jag börja arbeta och samtidigt som jag ser fram emot det så känner jag även lite fruktan. Är jag mogen för det än? Jag är ju trots allt sjukskriven. Samtidigt, vad skall jag göra hemma, kommer ju börja klättra på väggarna om jag går här hemma. Att komma igång med rutiner och träffa alla arbetskompisarna är nog inte fel i alla fall.
Jag tänkte som vanligt ta cykeln till jobbet imorgon, det skall bli skönt eftersom man vaknar till så gott när man får röra sig lite fysiskt direkt på morgonen. Men igår kväll samt delar av morgonen har jag känt mig aningen låg. Förstår inte vad som triggat igång det men efter att ha funderat en stund så tror jag det var fredagens sena kväll samt alkoholen som jag drack då som fick mig att känna ångesten. Alkohol är ett fördärv eftersom det ger ångest dagen efter. Även för den som inte mår dåligt innan. Och får man heller inte den sömnen som man så väl behöver så kan resultatet bli att man känner sig låg och seg. Och eftersom jag mår lite sådär till och från så reagerar jag mer på det än andra.
Tror faktiskt jag skall hålla upp länge nu med alkohol i alla former. Och om jag skall gå ut så får jag se till att dricka ramlösa eller vatten för ren sällskaps skull. Det tragiska är att alla bryr sig så himla mycket om man inte dricker. En kille som satt vid vårt bord i fredags frågade mig varför jag drack ”barnöl”, själv drack han öl i 60 centiliters glas. Jag orkade inte ens kommentera hans fråga. Tyckte bara den var patetisk.
Denna dag skall jag bara vara hemma och ”vara”, tänkte laga lasagne till middag säkert blir det över så jag kan ta med till lunch imorgon med.
Jag tänkte som vanligt ta cykeln till jobbet imorgon, det skall bli skönt eftersom man vaknar till så gott när man får röra sig lite fysiskt direkt på morgonen. Men igår kväll samt delar av morgonen har jag känt mig aningen låg. Förstår inte vad som triggat igång det men efter att ha funderat en stund så tror jag det var fredagens sena kväll samt alkoholen som jag drack då som fick mig att känna ångesten. Alkohol är ett fördärv eftersom det ger ångest dagen efter. Även för den som inte mår dåligt innan. Och får man heller inte den sömnen som man så väl behöver så kan resultatet bli att man känner sig låg och seg. Och eftersom jag mår lite sådär till och från så reagerar jag mer på det än andra.
Tror faktiskt jag skall hålla upp länge nu med alkohol i alla former. Och om jag skall gå ut så får jag se till att dricka ramlösa eller vatten för ren sällskaps skull. Det tragiska är att alla bryr sig så himla mycket om man inte dricker. En kille som satt vid vårt bord i fredags frågade mig varför jag drack ”barnöl”, själv drack han öl i 60 centiliters glas. Jag orkade inte ens kommentera hans fråga. Tyckte bara den var patetisk.
Denna dag skall jag bara vara hemma och ”vara”, tänkte laga lasagne till middag säkert blir det över så jag kan ta med till lunch imorgon med.
lördag, augusti 15, 2009
En slö och seg dag
Och det med rätta. Igår var jag inne med kompisen Rikard på kulturkalaset för att så nostalgibandet Europe spela på Götaplatsen. Jag tog bussen in till Göteborg och träffades på centralstationen. Vi hade en stund innan så vi gick in till centralens pub. Väl där inne kommer det fram en tjej till mig. Hon uppförde sig hur skumt som helst och flörtade och blinkade och hade sig. Hon pratade osammanhängande en massa skit samtidigt som hennes händer kollade över mina fickor. Jag motade bort henne gång efter gång. Hon försökte distrahera mig med sitt flörtande, min kompis såg detta tydligt. Jag kanske är aningen godtrogen emot människor men en stund senare kom det fram en stor neger till Rikard och sa någonting. Vad han sa hörde jag faktiskt inte. Som tur är så brukar jag alltid förvara plånbok och mobil i ”säkra” fickor. Vi drack snabbt upp och gick därifrån.
Vi promenerade upp till Götaplatsen och ju närmare vi kom desto fler anslöt sig i vår promenad upp dit. Tills slut kändes som om hela Göteborg var ute för att se Europe på Götaplatsen. Vi hamnade ganska långt bak och såg inte speciellt mycket och tyvärr tyckte jag ljudet var aningen lågt med. Rikard hade en gammal arbetskamrat som satt på en pub i närheten så vi gick dit. Bägge två hade vi väl egentligen tänkt gå hem relativt tidigt. Men det blev en trevlig och därför en sen kväll. Vi träffade en massa folk och sådant tycker jag är kul. Det var nått band som lirade där inne på puben med, Rikard kände de men jag har ingen aning om vad de hette. Men de spelade gamla rockklassiker till alla glädje.
Till slut kände jag att det var dags att gå hem, egentligen alldeles för sent med tanke på vi sa i början av kvällen. Men jag slapp i alla fall ta taxi och kunde ta en buss hem. Idag var jag till och med lite bakis, trots att jag inte tyckte jag drack så mycket går. Rikard stackaren skulle sätta sig i bilen kl 12 idag och köra till Lidköping. Tror han fick låta sonen övningsköra dit istället…
Vi promenerade upp till Götaplatsen och ju närmare vi kom desto fler anslöt sig i vår promenad upp dit. Tills slut kändes som om hela Göteborg var ute för att se Europe på Götaplatsen. Vi hamnade ganska långt bak och såg inte speciellt mycket och tyvärr tyckte jag ljudet var aningen lågt med. Rikard hade en gammal arbetskamrat som satt på en pub i närheten så vi gick dit. Bägge två hade vi väl egentligen tänkt gå hem relativt tidigt. Men det blev en trevlig och därför en sen kväll. Vi träffade en massa folk och sådant tycker jag är kul. Det var nått band som lirade där inne på puben med, Rikard kände de men jag har ingen aning om vad de hette. Men de spelade gamla rockklassiker till alla glädje.
Till slut kände jag att det var dags att gå hem, egentligen alldeles för sent med tanke på vi sa i början av kvällen. Men jag slapp i alla fall ta taxi och kunde ta en buss hem. Idag var jag till och med lite bakis, trots att jag inte tyckte jag drack så mycket går. Rikard stackaren skulle sätta sig i bilen kl 12 idag och köra till Lidköping. Tror han fick låta sonen övningsköra dit istället…
En fullknökad Götaplats
Igår var jag inne på kulturkalaset och fick mig en dos nostalgi. Europe spelade på Götaplatsen. Jag har sällan sett en sådan fullknökad Götaplats och Aveny som igår kväll. Men kul var det!
fredag, augusti 14, 2009
Mitt senaste alster
Igår blev det nästan 5 timmar och idag har jag suttit och målat nästan hela dagen och nu är jag klar. Motivet är en båt jag hittade nere i Göteborgs hamn som heter Wilhem Tham Göteborg.Det som är kvar är att namnet skall på båten dessutom skall tavlan signeras. Usch jag tycker det är så himla svårt att måla bokstäver. Skall bara låta tavlan torka ordentligt så skall jag se om jag kan ha tungan rätt i munnen så jag får plitat dit bokstäverna.
Förmågan att minnas
Innan jag somnade igår låg jag och tänkte tillbaka på min sjukdomstid. Jag fick akut behandling kallad ECT och den har en biverkan. Man tappar nämligen närminnet. Vet inte varför jag började tänka tillbaka med antagligen beror det på att jag fick fakturan på min vistelse på sjukhuset igår.
På avdelningen träffade jag ju en massa människor, både personal och andra patienter. Jag minns varken hur de såg ut eller vad de hette. Jag vet att både min son, mamma och Morgan var och hälsade på men jag kommer inte ihåg när eller hur länge de stannade eller vad vi gjorde. Naturligtvis ej heller vad vi sa. Även min vän Lisa var och hälsade på, fick en bukett blommor av henne minns jag men något mer kommer jag inte ihåg. Mat fick man ju flera gånger varje dag, jag vet att jag inte hade någon matlust och åt knappt alls. Men jag vet heller inte vad som serverades, minns inte en enda maträtt.
Min mobil var min räddning under många stunder på avdelningen. Med den kan jag koppla upp mig både emot MSN och Facebook. Jag minns bara en person på MSN som jag pratade med, men vad som sades har jag ingen aning om. Jag kommer inte heller ihåg de telefonsamtal jag gjorde eller fick. Jag fick under min behandlingstid ett antal permissioner för att ”pröva” att åka hem. Vad jag gjorde hemma har jag ingen aning om. Minns inte en endaste detalj om det. Första permissionen klarade jag endast att vara hemma några timmar, men hur jag då kände minns jag ingenting om. Eller hur jag uppförde mig, tror Morgan körde tillbaka mig till avdelningen då.
Tydligen har jag tagit min sons hemnycklar vid något tillfälle, än idag är de borta och jag minns inte att jag varken tagit de eller vart de är. Naturligtvis finns det massor av ytterligare detaljer men allt är borta. I princip allt under en 14 dagars period är borta. Från mitt första behandlingstillfälle till den sista. Ibland tänker jag ”ähh vad spelar det för roll”, men igår kväll tänkte jag ”det är ju banne mig inte klokt”. Man inser på något vis vilken lagringsbank hjärnan faktiskt är och att ingen datalagringsmedia i världen kan mäta sig med den.
Minnesförmågan har nu börjat vända tillbaka igen, jag kommer ihåg vad jag gjorde igår, förrgår eller i helgen som var. Men det som jag glömt under min svåra tid kommer alltid att förbli borta.
På avdelningen träffade jag ju en massa människor, både personal och andra patienter. Jag minns varken hur de såg ut eller vad de hette. Jag vet att både min son, mamma och Morgan var och hälsade på men jag kommer inte ihåg när eller hur länge de stannade eller vad vi gjorde. Naturligtvis ej heller vad vi sa. Även min vän Lisa var och hälsade på, fick en bukett blommor av henne minns jag men något mer kommer jag inte ihåg. Mat fick man ju flera gånger varje dag, jag vet att jag inte hade någon matlust och åt knappt alls. Men jag vet heller inte vad som serverades, minns inte en enda maträtt.
Min mobil var min räddning under många stunder på avdelningen. Med den kan jag koppla upp mig både emot MSN och Facebook. Jag minns bara en person på MSN som jag pratade med, men vad som sades har jag ingen aning om. Jag kommer inte heller ihåg de telefonsamtal jag gjorde eller fick. Jag fick under min behandlingstid ett antal permissioner för att ”pröva” att åka hem. Vad jag gjorde hemma har jag ingen aning om. Minns inte en endaste detalj om det. Första permissionen klarade jag endast att vara hemma några timmar, men hur jag då kände minns jag ingenting om. Eller hur jag uppförde mig, tror Morgan körde tillbaka mig till avdelningen då.
Tydligen har jag tagit min sons hemnycklar vid något tillfälle, än idag är de borta och jag minns inte att jag varken tagit de eller vart de är. Naturligtvis finns det massor av ytterligare detaljer men allt är borta. I princip allt under en 14 dagars period är borta. Från mitt första behandlingstillfälle till den sista. Ibland tänker jag ”ähh vad spelar det för roll”, men igår kväll tänkte jag ”det är ju banne mig inte klokt”. Man inser på något vis vilken lagringsbank hjärnan faktiskt är och att ingen datalagringsmedia i världen kan mäta sig med den.
Minnesförmågan har nu börjat vända tillbaka igen, jag kommer ihåg vad jag gjorde igår, förrgår eller i helgen som var. Men det som jag glömt under min svåra tid kommer alltid att förbli borta.
torsdag, augusti 13, 2009
Drygt 4 timmars målande
Som jag skrev innan så planerade jag att måla idag. Och så blev det också. Insåg efter en stund att jag valt ett motiv med stor utmaning. Och mycket små detaljer. Suck, jag som är så darrig på handen. Men men, skam den som ger sig. Jag skissade upp motivet och kände mig nöjd. Nu är det bara det svåra kvar, själva målandet. Jag började och när jag väl kom igång kändes så himla befriande. Tankarna var enbart på det jag gjorde. Ok då, lite stack de iväg ibland. Men det berodde mer kanske på att jag fick ett meddelande.
Det är så kul att blanda färger och göra skuggningar och så vidare. Jag har aldrig gått någon kurs eller fått någon annan upplärning. Jag målar helt på känsla. Däremot har jag köpt några böcker kring ämnet. Där kan man få en del tips. Till exempel är det inte så lätt att måla en himmel eller ett hav som ser naturtroget ut. Kanske låter enkelt men det är det inte. Men däremot utmanande!
Jag brukar ta kort på motiv som jag tycker verkar spännande och utifrån det målar jag sedan. Jag vet egentligen inte riktigt hur andra gör men tror inte det finns någon speciell norm hur man bör göra. Man gör helt enkelt det som man tycker känns bra. Så ser jag på det.
Ja kan ju avslöja att mitt nya motiv är en båt och då bär man ju måla båtens namn. Konstigt nog så tycker jag det är något bland det svåraste som finns, nämligen att måla bokstäver. Gäller även då jag skall signera min tavla. Kan hålla på länge med det innan jag känner att det blir bra. Kanske jag har för dålig kvalité på mina penslar. Faktiskt är det så att den bästa penseln jag har fick jag ihop med ett set färger från ”she knows who”. Skall kolla in om jag inte kan byta samtliga penslar emot lite bättre kvalité.
Naturligtvis kommer jag presentera mitt nya alster här i bloggen när den blir klar.
Det är så kul att blanda färger och göra skuggningar och så vidare. Jag har aldrig gått någon kurs eller fått någon annan upplärning. Jag målar helt på känsla. Däremot har jag köpt några böcker kring ämnet. Där kan man få en del tips. Till exempel är det inte så lätt att måla en himmel eller ett hav som ser naturtroget ut. Kanske låter enkelt men det är det inte. Men däremot utmanande!
Jag brukar ta kort på motiv som jag tycker verkar spännande och utifrån det målar jag sedan. Jag vet egentligen inte riktigt hur andra gör men tror inte det finns någon speciell norm hur man bör göra. Man gör helt enkelt det som man tycker känns bra. Så ser jag på det.
Ja kan ju avslöja att mitt nya motiv är en båt och då bär man ju måla båtens namn. Konstigt nog så tycker jag det är något bland det svåraste som finns, nämligen att måla bokstäver. Gäller även då jag skall signera min tavla. Kan hålla på länge med det innan jag känner att det blir bra. Kanske jag har för dålig kvalité på mina penslar. Faktiskt är det så att den bästa penseln jag har fick jag ihop med ett set färger från ”she knows who”. Skall kolla in om jag inte kan byta samtliga penslar emot lite bättre kvalité.
Naturligtvis kommer jag presentera mitt nya alster här i bloggen när den blir klar.
Äntligen en vettig undersökning!
FÖR NÅGRA VECKOR SEDAN FÖRESLOG KANADENSISKA FORSKARE ATT MÄN BORDE SE ÖVER SIN ÖLKONSUMTION, MED TANKE PÅ RESULTATET PÅ EN NYLIGEN GJORD UNDERSÖKNING, SOM VISAR ATT ÖL INNEHÅLLER KVINNLIGA KÖNSHORMONER!SLUTSATSEN FORSKARNA HAR DRAGIT AV DETTA ÄR ATT MÄN SOM DRICKER MYCKET ÖL 'FÖRVANDLAS' TILL KVINNOR.
FÖR ATT SE OM DETTA STÄMDE GJORDE FORSKARNA FÖLJANDE TEST, 100 MÄN FICK DRICKA VARDERA 6 ST 50 CL ÖLGLAS. DET VISADE SIG MYCKET RIKTIGT ATT 100% AV MÄNNEN:
a.. GICK UPP I VIKT
b.. PRATADE ÖVERDRIVET MYCKET OCH UTAN VETTIGT INNEHÅLL
c.. BLEV ÖVERDRIVET EMOTIONELLA
d.. KUNDE INTE KÖRA BIL
e.. KLARADE INTE ATT TÄNKA RATIONELLT
f.. SKULLE ARGUMENTERA ÖVER MINSTA LILLA SAK
g.. VÄGRADE BE OM URSÄKT NÄR DOM HADE FEL
MAN PLANERAR INGA FLER UNDERSÖKNINGAR...
Målning på programmet
Inatt har jag sovit härligt och idag vaknade jag utvilad, glad och harmonisk. Jag känner någon sorts inre trygghet idag. Med den känslan i kroppen har jag bestämt mig för att måla idag. Denna gång skall jag måla på riktig duk, det skall bli spännande. Mitt motiv har jag redan funderat ut. Det är ett motiv med många utmaningar men jag har i alla fall bestämt mig för att försöka. Tittar ut, hmmm kanske jag kan sitta ute och skissa. Vi får se!
I Göteborg har kulturkalaset sparkat igång men det intresserar mig föga. Jag tycker att det år efter år bara blivit sämre. Möjligtvis kan det finnas något bra som spelar på Götaplatsen någon kväll men annars tycker jag faktiskt det är skit. Ne nu skall jag sätta igång….
I Göteborg har kulturkalaset sparkat igång men det intresserar mig föga. Jag tycker att det år efter år bara blivit sämre. Möjligtvis kan det finnas något bra som spelar på Götaplatsen någon kväll men annars tycker jag faktiskt det är skit. Ne nu skall jag sätta igång….
onsdag, augusti 12, 2009
Obegriplig för det flesta
Jag tycker det är dags för en "suss" middag! Bara tid och möjlighet finnes, viljan vet jag finns där redan.
Det var längesen jag hade middag för någon här hemma. Och jag gillar att laga mat till nån som uppskattar det och kanske man hjälps åt eftersom det alltid fungerar så bra.
Det finns ju en del knäppgökar där ute menar jag ;). En middag med humor, njutning och mycket soul...
Mycket prat på ett sätt som berör, dom limmade behöver med mötas. Och vem vet kanske man till och med går vidare till efterätten. Aptiten finns ju där...
To "not blond and with a big wisdom and beauty"
Det var längesen jag hade middag för någon här hemma. Och jag gillar att laga mat till nån som uppskattar det och kanske man hjälps åt eftersom det alltid fungerar så bra.
Det finns ju en del knäppgökar där ute menar jag ;). En middag med humor, njutning och mycket soul...
Mycket prat på ett sätt som berör, dom limmade behöver med mötas. Och vem vet kanske man till och med går vidare till efterätten. Aptiten finns ju där...
To "not blond and with a big wisdom and beauty"
Kärnfamiljens vara eller inte vara
Kärnfamilj är ett begrepp som man kommer i kontakt med ibland. En kärnfamilj är i strikt mening en familj som endast består av en man, en kvinna och deras gemensamma barn. Kärnfamiljen har senare kommit att bli motsats till alla familjeformer där barnen inte lever tillsammans med båda sina biologiska föräldrar, till exempel ensamstående förälder med barn eller styvfamiljen.
Men vad är egentligen bäst? För barnen, kvinnan och mannen. Tiden utvecklar begreppet en hel del, idag finns det ju även familjer med två samkönade med barn.
Min personliga åsikt är att man skall bilda familj ihop på det vis som är bäst för individerna. Det vill säga man behöver alltså inte ha några gemensamma barn. Att hålla fast de biologiska föräldrarna skulle sätta allt för stor press och exakthet på det tillfälle man en gång sågs och fattade tycke för varandra. Livet är inte sådant enligt mig, man växer och utvecklas på alla vis, så även känslomässigt. Hur kan man vid det första tillfället eller perioden när man träffas och blir ihop avgöra hur motparten kommer bli som förälder och familjemedlem?
Föräldraskapet är evigt för livet men familjekonstellationen är föränderlig. Så vad tycker andra?
De flesta barn växer upp i kärnfamiljer – mamma, pappa, barn. Men det vanligaste är inte självklart det bästa. Kärnfamilj eller ej, det viktiga är vilka personer som ingår i den, säger familjerådgivaren Laila Cullin. Kärnfamilj låter så extremt glorifierande och fint. Det enda acceptabla, en normalitet där alla andra sätt att leva är förkastliga, säger hon.
Visste man inte bättre kunde man tro att leka mamma-pappa-barn är den enda sanna vägen. Kärnfamiljen har blivit vår största religion. Varför? Skriver Liv-Marit Bergman
Hon fortsätter och skriver; Idén om ett Pleasantville-liknande samhälle med mamma-pappa-barn som den enda giltiga livsstilen verkar finnas kvar. Reklamen, filmen och medierna gör gemensam sak med traditionalisterna och vill få oss att antingen drömma om eller identifiera oss med villa-vovve-volvo-konceptet. Det handlar om något vi alla vill ha: trygghet.
Signerat Kjellberg skriver; För mig klingar ordet kärnfamilj sliskigt tillrättalagt för att mer passa konservativa krafter i samhället som vill bevara, eller kanske skruva tillbaka, samhällsutvecklingen än att egentligen gagna det frågan egentligen handlar om, den om vilken miljö våra barn växer upp i.
I den perfekta av världar är det säkert så att det bästa för ett barn är att växa upp med två föräldrar, som själva trivs alldeles fantastiskt bra tillsammans, och kan ge all den trygghet och kärlek som teoretiskt sett skapar ännu en trygg och kärleksfull vuxen människa.
Vad tycker du?
Källa:
http://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%A4rnfamilj
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article2240948.ab
http://kjellbergsweden.typepad.com/fredric/2007/06/vad-r-en-krnfam.html
Men vad är egentligen bäst? För barnen, kvinnan och mannen. Tiden utvecklar begreppet en hel del, idag finns det ju även familjer med två samkönade med barn.
Min personliga åsikt är att man skall bilda familj ihop på det vis som är bäst för individerna. Det vill säga man behöver alltså inte ha några gemensamma barn. Att hålla fast de biologiska föräldrarna skulle sätta allt för stor press och exakthet på det tillfälle man en gång sågs och fattade tycke för varandra. Livet är inte sådant enligt mig, man växer och utvecklas på alla vis, så även känslomässigt. Hur kan man vid det första tillfället eller perioden när man träffas och blir ihop avgöra hur motparten kommer bli som förälder och familjemedlem?
Föräldraskapet är evigt för livet men familjekonstellationen är föränderlig. Så vad tycker andra?
De flesta barn växer upp i kärnfamiljer – mamma, pappa, barn. Men det vanligaste är inte självklart det bästa. Kärnfamilj eller ej, det viktiga är vilka personer som ingår i den, säger familjerådgivaren Laila Cullin. Kärnfamilj låter så extremt glorifierande och fint. Det enda acceptabla, en normalitet där alla andra sätt att leva är förkastliga, säger hon.
Visste man inte bättre kunde man tro att leka mamma-pappa-barn är den enda sanna vägen. Kärnfamiljen har blivit vår största religion. Varför? Skriver Liv-Marit Bergman
Hon fortsätter och skriver; Idén om ett Pleasantville-liknande samhälle med mamma-pappa-barn som den enda giltiga livsstilen verkar finnas kvar. Reklamen, filmen och medierna gör gemensam sak med traditionalisterna och vill få oss att antingen drömma om eller identifiera oss med villa-vovve-volvo-konceptet. Det handlar om något vi alla vill ha: trygghet.
Signerat Kjellberg skriver; För mig klingar ordet kärnfamilj sliskigt tillrättalagt för att mer passa konservativa krafter i samhället som vill bevara, eller kanske skruva tillbaka, samhällsutvecklingen än att egentligen gagna det frågan egentligen handlar om, den om vilken miljö våra barn växer upp i.
I den perfekta av världar är det säkert så att det bästa för ett barn är att växa upp med två föräldrar, som själva trivs alldeles fantastiskt bra tillsammans, och kan ge all den trygghet och kärlek som teoretiskt sett skapar ännu en trygg och kärleksfull vuxen människa.
Vad tycker du?
Källa:
http://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%A4rnfamilj
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article2240948.ab
http://kjellbergsweden.typepad.com/fredric/2007/06/vad-r-en-krnfam.html
Rolig post
Vanligtvis brukar jag inte få speciellt mycket post och de dagar jag får någon post så är det reklam eller räkningar. Men så idag kom det något annat! Först ett kuvert från min mobiloperatör. Det innehöll ett nytt SIM-kort. Min mobil tappade nämligen nätet ibland men tillräckligt ofta för att det störde. Aktiveringen av det nya kortet kunde jag smidigt göra via internet. Nu hoppas jag bara att det var det som var felet. Det återstår att se.
Men jag fick också ett litet paket med posten idag. Det var en bok jag beställt
skriven av Kay Pollak. Boken heter ”Att välja Glädje”. Kay Pollak är ju egentligen en filmregissör och har bland annat gjort filmen ”Så som i himmelen”.
Boken ”Att välja glädje” handlar om att växa och utvecklas. Bokens syfte är att ge läsaren verktyg för att långt mer kunna vara ”den du verkligen är”. Tryggare och modigare, lyckligare, mer spontan och kraftfull. Dag efter dag, vecka efter vecka…
Boken är dessutom uppdelad i mindre delar/böcker och ser ut att passa bra att ta till om det är nått speciellt man vill läsa om i framtiden. Alltså nästan som en referensbok.
Men jag fick också ett litet paket med posten idag. Det var en bok jag beställt
skriven av Kay Pollak. Boken heter ”Att välja Glädje”. Kay Pollak är ju egentligen en filmregissör och har bland annat gjort filmen ”Så som i himmelen”.Boken ”Att välja glädje” handlar om att växa och utvecklas. Bokens syfte är att ge läsaren verktyg för att långt mer kunna vara ”den du verkligen är”. Tryggare och modigare, lyckligare, mer spontan och kraftfull. Dag efter dag, vecka efter vecka…
Boken är dessutom uppdelad i mindre delar/böcker och ser ut att passa bra att ta till om det är nått speciellt man vill läsa om i framtiden. Alltså nästan som en referensbok.
tisdag, augusti 11, 2009
Skall vi gå hem till mig eller skall vi gå hem till dig?
Eller skall vi gå var och en till sitt?
Det är nog en fråga många ställer varje helg på alla stadens dans och natt klubbar. Och visst jag skall inte vara den som ställer mig över andra. Visst har väl jag med följt med någon hem. Egentligen bara för en sak, sex!
Men allt eftersom man blivit äldre och möjligtvis klokare så är det inget jag numera eftersträvar. Morgonen efteråt vill man bara så snabbt som möjligt därifrån. Visst har det varit alkohol med i bilden. Och när den ”dimman” släppt ångrar man att man gjort det man gjort. Om jag numera går ut och träffar någon intressant motpart så vill jag hellre ha hennes telefonnummer så vi kan höras dagen efteråt för att se om det är lika intressant då. Ofta så emottages min undran med samförstånd, men det finns gånger jag varit med om då tjejen tittat på mig precis som om jag inte varit riktigt klok.
På uteställen idag fokuseras det väldigt mycket på att få hem någon för en natts sex. Förr var det väl egentligen mestadels killar som hade den attityden. Ju fler tjejer de fått i säng ju fräckare var de. Men allt eftersom jämlikheten spridit sig, och även en kvinna kan vara ute efter samma sak utan att bli kallad luder, så är det faktiskt väldigt många kvinnor som är ute efter samma sak. SEX! Att helt enkelt träffa en kille att förlusta sig med under natten och tillfredställa sina behov.
Så hur är då dessa så kallade ”one night stand”? Förutsättningarna är ju inte de allra bästa. Båda är oftast onyktra och trötta. Man förväntas från båda sidor prestera den underbaraste erotiken. Men man känner inte varandra och det finns ingen som helst känsla med i bilden. Endast längtan efter att bli tillfredställd enligt drömmen att det skall bli det så bra som möjligt. Naturligtvis blir det inte speciellt bra.
Enligt mig vill jag ha det så här. En tvåsamhet byggs genom att man lär känna varandra, det bildar grunden. I grunden ligger; se mig, prata med mig, förstå mig. Har man grunden har man ett bra kamratskap. Bra vänner har alltid denna grunden. Sprickor i grunden gör att kamratskapet inte fungerar. Eller för den delen, sprickor i grunden gör att förhållandet inte heller fungerar som man vill eller tänkt sig.
Nästa steg är väggarna. Dom bildas av att man gillar och känner för varandra. Det vill säga kärlek. Ju mer kärlek desto tjockare och hållbarare väggar. Taket består av närhet och sex. Har man alltihopa från grunden och uppåt så har man ett stabilt förhållande. Att ha sex direkt, dvs. bygga taket direkt utan att ha väggar att vila det på gör att ”taket” faller pladask emot marken och det finns inget som tar emot det.
Någon som håller med mig tro?
Det är nog en fråga många ställer varje helg på alla stadens dans och natt klubbar. Och visst jag skall inte vara den som ställer mig över andra. Visst har väl jag med följt med någon hem. Egentligen bara för en sak, sex!
Men allt eftersom man blivit äldre och möjligtvis klokare så är det inget jag numera eftersträvar. Morgonen efteråt vill man bara så snabbt som möjligt därifrån. Visst har det varit alkohol med i bilden. Och när den ”dimman” släppt ångrar man att man gjort det man gjort. Om jag numera går ut och träffar någon intressant motpart så vill jag hellre ha hennes telefonnummer så vi kan höras dagen efteråt för att se om det är lika intressant då. Ofta så emottages min undran med samförstånd, men det finns gånger jag varit med om då tjejen tittat på mig precis som om jag inte varit riktigt klok.
På uteställen idag fokuseras det väldigt mycket på att få hem någon för en natts sex. Förr var det väl egentligen mestadels killar som hade den attityden. Ju fler tjejer de fått i säng ju fräckare var de. Men allt eftersom jämlikheten spridit sig, och även en kvinna kan vara ute efter samma sak utan att bli kallad luder, så är det faktiskt väldigt många kvinnor som är ute efter samma sak. SEX! Att helt enkelt träffa en kille att förlusta sig med under natten och tillfredställa sina behov.
Så hur är då dessa så kallade ”one night stand”? Förutsättningarna är ju inte de allra bästa. Båda är oftast onyktra och trötta. Man förväntas från båda sidor prestera den underbaraste erotiken. Men man känner inte varandra och det finns ingen som helst känsla med i bilden. Endast längtan efter att bli tillfredställd enligt drömmen att det skall bli det så bra som möjligt. Naturligtvis blir det inte speciellt bra.
Enligt mig vill jag ha det så här. En tvåsamhet byggs genom att man lär känna varandra, det bildar grunden. I grunden ligger; se mig, prata med mig, förstå mig. Har man grunden har man ett bra kamratskap. Bra vänner har alltid denna grunden. Sprickor i grunden gör att kamratskapet inte fungerar. Eller för den delen, sprickor i grunden gör att förhållandet inte heller fungerar som man vill eller tänkt sig.
Nästa steg är väggarna. Dom bildas av att man gillar och känner för varandra. Det vill säga kärlek. Ju mer kärlek desto tjockare och hållbarare väggar. Taket består av närhet och sex. Har man alltihopa från grunden och uppåt så har man ett stabilt förhållande. Att ha sex direkt, dvs. bygga taket direkt utan att ha väggar att vila det på gör att ”taket” faller pladask emot marken och det finns inget som tar emot det.
Någon som håller med mig tro?
HönÖ e en skön Ö!
Där har jag vart idag tillsammans med min soulmate och hennes barn. Egentligen så skulle det blivit Slottsskogen med eftersom regnet stod i backen i förmiddags la vi ner tanken på att åka dit. När vi väl kommit ut till färjan hade vädret klarnat upp och det var sol. Men det blåste en del. Säkert en 11-12 sekundmeter fick jag veta av en expert ;). Vi åkte i alla fall dit ut och tog en fika sedan gick vi omkring lite på ön. Det är nått speciellt med havet, havsluft och lukten av saltvatten. Man får någon sorts skön känsla i kroppen av det tycker jag. Det var nästan så jag kände att vi kanske skulle tagit med oss badkläder och tagit ett dopp.
Drömmen hade vart om man hade en sommarstuga vid kusten, gångavstånd till havet och att man även hade någon typ av ”badbåt” som man både kunde åka ut och bada med eller ut och fiska med. Eller varför inte bara åka ut en skön sommarkväll bara för att det är skönt att känna havsbrisen.
Drömmen hade vart om man hade en sommarstuga vid kusten, gångavstånd till havet och att man även hade någon typ av ”badbåt” som man både kunde åka ut och bada med eller ut och fiska med. Eller varför inte bara åka ut en skön sommarkväll bara för att det är skönt att känna havsbrisen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)