Bokedalen - Jonsered

Idag har jag varit i naturreservatet Bokedalen som ligger i natursköna Jonsered. En utflykt däribland underbar natur och härliga djur ger själen en underbar energi.

 

Ett hus jag gärna skulle bo i. På landet men ändå nära till stan.

På Partille kommuns webbsida står följande om Bokedalen att läsa:

Bokedalen är ett av de mest spännande naturområdena i Göteborgsregionen och erbjuder upplevelser utöver det vanliga när det gäller natur, kultur och friluftsliv. Området har sin ursprung i Jonsereds herrgård med tillhörande hemman och torp, som sedan 1500-talet dominerat Säveåns dalgång vid Aspens västra strand.

Dagen L, som i leverans

Idag var det så dags att hämta den nya bilen jag beställt. Första bilen jag äger som är en hybrid och som är automatväxlad. Helt underbar att köra och himmelsk tyst när den susar fram.

Toyota Auris Hybrid 2013

Hur skall ni ha det?

Ena stunden lovordas giftmål och barndop om vart annat. "Åhh dom är så vackra", " Vi är så stolta" och så vidare låter det i tidningar och hos folket. Under månader byggs förväntningar upp inför de kungliga händelserna som precis lämnat oss. Det gick att läsa om precis allt kring det senaste giftmålet. Vilken mat? Vilka kläder? Vem kommer att komma? Värst är kvällstidningarna med Aftonbladet i spetsen.

Att smutskasta kungen, drottningen och till och med den som har minsta möjliga nämnaren med kungligheterna har blir allt mer populärt. I tid som annan drar rena drev igång emot dessa i hopp om någon form av erkännande, vad vet jag? I Sverige tycks normalsituationen handla om att beskylla och bespotta våra kungligheter. Men emellanåt förändras allt. Plötsligt ändras tonen till att likna stolthet.

Allt briserade denna gången (liksom gångerna innan) med direktsändning ifrån alla vrår prinsessparet kunde tänkas synas. Och svenskarna satt och grät framför sina TV apparater. Åhh vad vackert det var! Eller? Då i den stunden skulle vi inte vilja byta bort våra kungligheter emot något annat och de flesta var oerhört stolta när man dessutom kunde höra att andra länder där man inte har kungligheter kände sig lite avundsjuka.

Det har gått några veckor sedan bröllopet var och allt har börjat återgå till det normala. Kvällstidningarna har återigen ändrat sina rubriker från stolthet kring kungliga fenomen till en allt mer underförstådd attityd till att hovet och kungahuset i det mesta gör fel. Och det är i dessa sammanhang stor fokus på pengar.

Vi kan nu läsa om att "Kungen renoverade för miljontals skattekronor"  och att "Kungen flög till fest med regeringsplanet" Naturligtvis skall allt gå rätt till även i kungahuset så naturligtvis är jag för granskningar. Men det som för bara några veckor var källan till stolthet har snabbt återgått till att vara en hackkyckling. Dessutom vet jag inte riktigt vad Aftonbladet vill väcka med sina artiklar!? Vill man locka fram hat emot kungahuset?

Jag utgår ifrån att regelverket kring hovets utgifter och vem som skall betala vad är noga utrett. Vill man att kungligheterna skall åka reguljärt när dom är ute och reser? Vill man att slott skall förfalla? Vem skulle själv vilja vara kung och drottning i detta klimat? Själv är jag totalt emot monarki och är därmed så långt rojalist man kan komma. Så om ni frågar mig så lägg ner kungahuset direkt. Att vara kung är inte längre värdigt och ställer i det närmaste helt omänskliga förväntningar på den som innehar rollen.

Men alla ni som nyss hyllade kungligt bröllop, hur vill ni har det? Är det kanske Aftonbladet som för er talan?

Äntligen!

Som jag längtat! Det dagliga tempot har under årets första delar trappats upp i en allt snabbare takt. Jag som sällan känner mig stressad har till och med börjat glömma enkla saker som ja sedan blivit tvungen att i efterhand rätta till. Jo, jag pratar naturligtvis om mitt arbete. Som jag naturligtvis tycker mycket om men som på alla arbetsplatser så är alltid lagom bäst.

Fredagen slutade jag mitt arbete med ett leende på mina läppar. Jag behöver verkligen denna återhämtning känner jag. Och jag har lovat mig själv att inte ens gå in i min arbetsmail och läsa, för jag har ju semester. Nej, semestern påbörjas på måndag med att lämna in mig lilla Cissi för sterilisering. Nu får det vara bra med kattungar och jag vill ge henne lugn och ro i själen. För oj vad en katthona kan stissa upp sig när hon löper. Det blir som ett gift, drift och nästan som en plåga för de små liven så snart en hankatt nalkas. Detta vill jag nu frigöra från henne och jag tror därmed att jag kommer få en honkatt som kommer bli allt lugnare och som kan fokusera på helt andra saker än att endast försöka bli dräktig.

Min semester börjar med två veckors ledigt och som sagt så ser jag verkligen fram emot detta. Tisdagseftermiddagen skall bli riktigt kul för då skall jag åka och hämta min nya bil. Spännande! Förutom en semester resa den andra veckan av min semester så hoppas jag även på vackert väder. Och kanske det blir en tripp ut med nya bilen. Funderingarna finns, kanske en sväng ner i Danmark eller Norge.

Sommaren har börjat, och min semester med den!

Jag kan inte hjälpa

Att jag fyllt år. Jag firar inte det på något vis. Och jag har ej heller skyltat med att jag fyller år. Men visst, det är ju tyvärr så att det alltid är någon som har koll. Vet inte hur man kan komma undan denna vedervärdiga dag.

Att fira att man blivit ett år äldre. Vad är det ett fira? Jag trivs verkligen inte med att bli allt äldre. I mitt inre är jag cirka 35 år gammal. Där har jag stannat. Men tyvärr så märker jag allt mer att min kropp trots allt är min verkliga ålder. Men jag förstår inte varför jag skall fira det?

Men javisst, jag har i år fyllt 48 år. Det vill säga jag är verkligen en medelålders man. Usch vad det klingar illa i mina öron.
- Vad gjorde du för kul på din födelsedag då?
Jag gjorde ingenting! Jag var i Stockholm på jobb och tog en flaska rött i min sköna ensamhet på rummet kvällen innan. Jag fick inga presenter över huvudtaget. Min finaste present var ett sms från min son där han grattade mig och skrev att han älskar mig. Bättre present går inte att få enligt mig.

I livet firar jag saker som gått bra. Livet är i sig en pågående resa men jag vill verkligen inte påstå att sista året gått speciellt bra. Alltså firar jag inte min födelsedag! Och jag hatar verkligen att fylla år. När man säger det till någon annan så förstår dom inte vad jag menar. Jag har inte träffat någon hittills som förstår vad jag menar. Men det förändrar ingenting kring mitt synsätt.

Att fylla år är bara en evig påminnelse om att du blivit ett år äldre. Och jag hatar att bli gammal. Så enkelt är det! Och jag är inte mindre galen än dig som läser detta. Jag kanske bara tycker lite annorlunda.

Tills döden skiljer oss åt

Det lovade Madeleine och hennes Chris varandra idag. Och många är dom som gjort likadant. Men kan man verkligen göra det undrar jag? Vet inte exakt ålder på detta brudpar men vet att dom är många år yngre än mig. Att i den ålder sia om framtiden och hur man känslomässigt ligger till i framtiden är för mig mycket tvivelaktigt. Som en ren lögn faktiskt.

Facit ser vi varje dag. Par som varit gifta i ett antal år och däröver skiljer sig i strida strömmar. Kan det kanske vara så att giftmålet blivit allt för gammalmodigt? Ja, kanske. I alla fall för de som inte är så gamla. Själv fyller jag i 48 år i år. Och möjligtvis nu skulle jag kunna ställa mig upp och lova evig trohet inför någon. Men det hade jag verkligen inte kunnat göra för 20 år sedan. Det hade i sådana fall varit som en stor lögn.

En investering i sig själv

Livet går vidare i en takt som med tiden ter sig att gå allt snabbare. Ibland stannar jag upp och tittar på mig själv. Hur mår jag? Hur fungerar min kropp, jobb, kärlek, och min son? Viktiga frågor som vi var och en nog bör ställa oss ibland. Allt för att få möjlighet att ändra riktning på tillvaron. Jag tror egentligen allt handlar om mognad i livets olika delar. Vad vill jag få ut av mitt liv?

Alla svar har jag inte och jag tror aldrig det kommer finns en stund då alla svar kommer finnas på plats. Men allt eftersom så klarnar del efter del och pusselbitar faller på plats. Samtidigt faller andra bitar ur på grund av att vi hela tiden ändrar oss inombords och kroppsligen.

Efter en sorts mellantid där väl egentligen ingenting har hänt så väntar en tid av stora förändringar. Allt börjar vl egentligen med en välförtjänt semester. Och avkoppling från jobbet. Det ser jag verkligen fram emot och jag skall göra allt för att hålla mig borta från min arbetsmail. Under semestern planerar jag även att hämta min nya bil vilket jag ser fram emot. En liten semester tripp kommer jag också att hinna med och då skall jag leva livet, äta bra, dricka gott, uppleva och njuta.

Eldprovet kommer senare till hösten. Om allt faller på plats kommer den stora förändringen då. Jag kommer utsättas för stora prov där jag tvingas ändra livsstil. Men jag har beslutat mig, jag skall lyckas! Och resultatet kommer bli en helt annorlunda person både till utseende och själv. Jag räknar med att stärkas rejält inom mig allt i takt med att tiden går. Förändringen är livslång och det kommer inte finnas någon återvändo. Detta är något som jag verkligen har tänkt mycket på den senaste tiden. Och tankarna har skrämt mig ordentligt.

Men jag har kommit fram till att jag egentligen nog inte har speciellt mycket att förlora, utan allt att vinna! Så vad vill man egentligen få ut av sitt liv? Har du själv ställt den frågan till dig själv? Ofta tänker man inte så mycket på det utan tiden bara ångar på utan att man reflekterar över sin tillvaro.

Själv ser jag fram emot hälsa, kärlek, glädje och trygghet. Värdeord som betyder väldigt mycket. Den som kommer komma i kontakt med mig kommer nog att märka av den förändringen stort. Men först skall jag alltså bygga upp allt och få känna av det själv. Investeringen börjar snart, den är dyr och svår men resultatet kommer bli helt underbar.

Det går bra nu...

Mina sysslor under dagtid går väldigt bra nu... ännu en gång nådde jag det ekonomiska målet som sedan långt innan är satt för mig i mitt arbete. Det gör mig glad så klart. Denna månaden trodde jag till en början inte att jag skulle lyckas men jag gjorde det till slut. Med råge!

Jag har för länge sedan skrivit om vad som egentligen betyder något för en människa (Att må bra!) och det står jag fortfarande fast vid. Arbete är en sak av de tre som jag kan bocka av sedan länge. Njutning är också en sak som jag allt som oftast kan känna mig nöjd med. Då återstår den tredje delen... kärlek.

Det området går väl framåt med konstgjord andning tror jag. Mina djur älskar mig mest av allt. Och det lever jag länge på. Men i längden så är det väl kanske inte riktigt den kärleken som egentligen som betyder mest. Nej, det är så klart kärleken till och från en annan människa.

Detta område är sannolikt med mest svåraste med. För att älska andra måste man älska sig själv. Ja, så är det verkligen. Och ja jag tror jag börjar fatta tycke för mig själv i alla fall och det är ju i alla fall ett steg i rätt riktning. Men vägen är lång till att känna kärlek till en annan individ. Det kantas av brist på tilltro, trygghet och hur redo man känner sig. Och som sagt så kan jag möjligen känna en viss dragning åt rätt håll.

Men när det gäller den delen så är mig erfarenhet att det ibland kan kännas helt dött men det kan också förändras väldigt snabbt. Nej, jag är absolut inte där än. Men vetskapen om att allt kan förändras över en dag håller mig uppe. Man kan inte få allt alltid här i livet, så är det ju bara. Kanske kommer min tur en dag, eller också kommer den inte alls. Nyckeln till framgång handlar nog mer om att inte drömma sig bort i något som egentligen är helt omöjligt. Och ja, därför försöker jag heller inte göra det!

Här hemma utvecklas mina små kattungar med en rasande fart. Dom har sedan några dagar fått namn med. Sally och Zelda är deras namn. Inte för att dom lystrar till namnen ännu, men på sikt kommer dom sant nog att göra det. Livet går vidare och visst är det väl lite ljus som skymtar längst där framme!?

Kvinnor som utnyttjar män

Aftonbladet skriver just nu om någon sort studie i sex. Samma tidning älskar ju att hänga ut killar som enligt dom utför sexuella övergrepp av något slag. Möjligen är det kanske sant om dessa killar och jag stödjer inte på något vis deras påstådda handling. Men jag skulle vilja framföra att det finns gott om tjejer som utövar den handlingen med.

Naturligtvis går det inte riktigt likadant till eftersom kvinnor är det svagare könet. Men ambitionen är precis likadan. Man vill få sex utan några som helst förpliktelser. Precis som alla män! Jag tror denna skara kvinnor växer allt mer. Allt eftersom samhället utjämnar alla skillnader emellan könen. Det är som om samhället föder denna typ av handlingar.

Det finns en sorts kvinnor som faktiskt är ännu värre. Det är den kvinna som under lång tid spelar på mannens känslor för att få exakt det hon vill. Och då menar jag inte enbart sex utan uppmärksamhet över huvudtaget.

Jodå, jag har själv upplevt det. Och skall sanningen fram så spökar denna kvinna i min skalle fortfarande. Möjligen för att jag var så dum att jag trodde något helt annat än vad det sedan efter lång tid visade sig vara. Kvinnan i fråga, totalt känslokall, gick lugnt vidare i sitt liv. Nöjd med vad hon lyckats åstadkomma.

Så med detta vill jag säga att på samma sätt som det finns män som ses som riktig monster så finns det absolut kvinnor som är likadana monster och kanske mer därtill. Fy fan för dessa typer av kvinnor!

Uppförsbacken

I sin serie "smakresan" säger Kjell Bergquist följande:
"Livet är som en enda lång uppförsbacke"

Och visst har han helt rätt i detta, eller hur?
Vi människor strävar alltid efter någonting, kärlek, jobb, framgång, pengar men framför allt lycka.
Och vi blir aldrig nöjda, och vi kommer aldrig uppnå allt på samma gång. Av den anledningen så kommer vi alltid att sträva efter nya saker.

Så nå, vad har du lyckats uppnå? Är det bestående? Eller kanske är det rent temporärt?
Jag ställer dessa frågor till mig själv. Men jag inser snabbt att innan jag svarar så måste jag ha fullständigt klart för mig vad varje sak verkligen betyder för just mig.

Det svåraste att definiera för mig inser jag, är lycka. Vad är det? Egentligen är det just ett väldigt abstrakt ord. Man kan inte ta på det, och det som är lycka för mig är sannolikt inte lycka för dig. Lycka är en känsla, en upprymdhet som kräver omvårdnad varje sekund. Vid rätt upplevelse så infinner den sig direkt, men samtidigt så från första stund börjar den sakta ebba ut. Och utan bränsle försvinner den snart ungefär lika obemärkt som den dök upp.

Så vad betyder egentligen något för just dig? När jag själv tänker på frågan så inser jag snabbt att pengar, jobb och framgång egentligen inte har så mycket med lycka att göra överhuvudtaget. Lycka är för mig synonymt med välmående. Och det är något jag upplever i sammanhang där jag känner kärlek.

Det finns folk som säger att utan kärlek så tynar vi sakta bort. Jag anser att det kan handla om kärlek på alla möjliga vis. Och det gäller även kärlek till sig själv. Älskar du dig själv? Att verkligen göra det är sannolikt nyckeln till en stor del av lyckan här i livet.

Tyvärr har jag själv inga recept på hur man älskar sig själv, eller hur man gör för att den möjligheten skall finnas. Kärlek kan naturligtvis även komma från andra personer, eller varför inte från djur? Det finns en anledning till varför hund och katt är så vanliga som sällskapsdjur. Man får tillbaka en obeveklig kärlek som inte är så sårbar som den kärlek som man kan få från en annan person.

Jag, och kanske du, står längst ner i backen och tittar uppåt. Däruppe skymtar vi saker som vi vill ha och uppnå. Varje dag då vi vaknar så börjar vi vandringen för att ta oss upp. Ibland vaknar vi mitt i backen och ibland vaknar vi längre ner i backen än vad vi var dagen innan.

Vår strävan att ta oss uppför backen slutar aldrig att brinna. Jag tror det är det som kallas att vara människa. Att hela livet befinna sig i en uppförsbacke. Så då är frågan, når vi någon gång upp till toppen på backen?

Kanske, kanske inte. Kanske vi når dit den dagen vi dör, eller så kanske vi den dagen erkänner tanken om att vi faktiskt aldrig kommer uppnå toppen. I andra religioner finns något man kallar nirvana. Kanske det är då man uppnått toppen!? Jag lämnar frågan obesvarad eftersom jag inte vet. Men den dagen jag vet lovar jag att återkomma!

Livets gåtfulla vägar...

Många är dom som bor ihop. På ytan upplevs det ofta som väldigt bra men jag inser allt mer att det just endast är på ytan. När man är 30+ gammal så börjar man på ett ärligt vis känns sig själv och man vet fullt ut vad man gillar och inte gillar. Och vi människor är dessutom skapta på det viset att vi behöver egentid.

Förhållanden av idag är ofta intensiva och ytliga. Tyvärr måste jag säga. Det borde och skulle inte vara så men ofta så är det så trots allt. Det som ofta binder oss samman är trygghet, både själsligt, praktiskt och ekonomiskt. Trots att vi allt mer lever i ett jämlikt och öppet samhälle.

Skall sanningen riktigt fram så tror jag det är få förhållanden som långt in i hjärtat och själsligen känns riktigt rätt. Men dom är och förblir endast på grund av vana och trygghet. Att slänga sig ut i otrygghet och ekonomisk ovetskap är för många rent otänkbart. Lägg då till barnfaktorn och det blir allt mer omöjligt och otroligt att man gör slag i saken och bryter upp.

Tankarna jag nu förmedlade var in i från ett förhållande. Då kan man ju undra hur tankarna går när man befinner sig utom ett förhållande. Ganska snabbt så se man sina egna förhållningssätt till de dagliga sysslorna som rent självklara. Man gör saker då man själv anser det skall göras. Utan att någon lägger sig i.

Man gör precis hur man vill och när man vill, den enda som drabbas är jag själv. Men är det endast utifrån detta jag närmar mig en annan person? Nej så klart inte skulle jag med bestämdhet säga. Vi närmas oss andra personer utifrån helt andra perspektiv, som inte handlar och praktik överhuvudtaget. Det handlar så klart om kärlek och närhet! Att bli sedda och uppskattade för de vi är snarare än för det vi gör.

Det är det som är drivkraften, för mig och med största sannolikhet även för dig!? Så vad är det som driver oss i detta då? Utseendet? Personligheten? Upplevelsen? Tajmingen? Ja, frågar du mig så skulle jag svara, en mix av allt. I sammanhanget vill jag poängtera att ålder inte har med kärlek att göra på något vis. Ålder är något som benas ut i andra sammanhang. Och skall sanningen fram så är det totalt ointressant egentligen.

Men en sak är definitivt klar. Det är inte per automatik den snyggaste tjejen som vinner mitt hjärta. Absolut inte. Alla sakerna samspelar nämligen så det räcker alltså inte att hon endast ser bra ut. Det som enligt mig väger tyngst är personligheten. Det får mig att tycka om... och kan jag tycka om så finns chansen till känslor. Här börjar det bli lite komplicerat. Det är få kvinnor som här blir godkända. Sen var det ju det här med tajmingen. I vilket steg man för övrigt står i här i livet.

För mig finns det bara ett tankesätt, allt har sin tid. Och den tiden kan du inte på något vis påverka!

En händelserik Lördag

Idag har den där lördagen kommit då allt händer. Allt från Göteborgsvarvet och ishockey, Sverige - Finland, till Eurovision Song Contest. Och dagen lindas in i sommarvärme och glädje. En lördag med något att erbjuda för de flesta helt enkelt.

Jag vågar nog gissa att det för väldigt många blir premiär för grillsäsongen idag med. Vad jag förstår har många smygstartat i veckan med det men idag är det läge för första Lördagsgrillningen. Och till det lite kall öl eller rött vin. Precis så som det skall vara helt enkelt då man har en lyckad grillkväll.

Om jag själv skall grilla? Nej, tyvärr. Min gasolgrill står där på min veranda och försöker ser mer attraktiv ut än vad den är. För innanför skalet är den rostig och bedrövlig. Naturligtvis borde den bytas ut emot en ny grill. Men jag har inte bestämt mig riktigt än om jag överhuvudtaget skall ha någon. Eller om mina grilläventyr faktiskt kanske skall utföras på stranden på en engångsgrill.

Jag konstaterar dessutom att det nu endast är fyra veckor kvar för mig till min första semesterdel. Och jag längtar faktiskt. Det kommer bli två händelserika veckor. Där den första veckan kommer glädjas av känslan med en ny bil och där den andra veckan kommer tillbringas i vår huvudstad.

Naturligtvis kommer jag skriva mer om detta när det så väl blir dags. Men idag så är det "power" lördag som gäller. Låt oss njuta av den!