I sin serie "smakresan" säger
Kjell Bergquist följande:
"Livet är som en enda lång uppförsbacke"
Och visst har han helt rätt i detta, eller hur?
Vi människor strävar alltid efter någonting, kärlek, jobb, framgång, pengar men framför allt lycka.
Och vi blir aldrig nöjda, och vi kommer aldrig uppnå allt på samma gång. Av den anledningen så kommer vi alltid att sträva efter nya saker.
Så nå, vad har du lyckats uppnå? Är det bestående? Eller kanske är det rent temporärt?
Jag ställer dessa frågor till mig själv. Men jag inser snabbt att innan jag svarar så måste jag ha fullständigt klart för mig vad varje sak verkligen betyder för just mig.
Det svåraste att definiera för mig inser jag, är lycka. Vad är det? Egentligen är det just ett väldigt abstrakt ord. Man kan inte ta på det, och det som är lycka för mig är sannolikt inte lycka för dig. Lycka är en känsla, en upprymdhet som kräver omvårdnad varje sekund. Vid rätt upplevelse så infinner den sig direkt, men samtidigt så från första stund börjar den sakta ebba ut. Och utan bränsle försvinner den snart ungefär lika obemärkt som den dök upp.
Så vad betyder egentligen något för just dig? När jag själv tänker på frågan så inser jag snabbt att pengar, jobb och framgång egentligen inte har så mycket med lycka att göra överhuvudtaget. Lycka är för mig synonymt med välmående. Och det är något jag upplever i sammanhang där jag känner kärlek.
Det finns folk som säger att utan kärlek så tynar vi sakta bort. Jag anser att det kan handla om kärlek på alla möjliga vis. Och det gäller även kärlek till sig själv. Älskar du dig själv? Att verkligen göra det är sannolikt nyckeln till en stor del av lyckan här i livet.
Tyvärr har jag själv inga recept på hur man älskar sig själv, eller hur man gör för att den möjligheten skall finnas. Kärlek kan naturligtvis även komma från andra personer, eller varför inte från djur? Det finns en anledning till varför hund och katt är så vanliga som sällskapsdjur. Man får tillbaka en obeveklig kärlek som inte är så sårbar som den kärlek som man kan få från en annan person.
Jag, och kanske du, står längst ner i backen och tittar uppåt. Däruppe skymtar vi saker som vi vill ha och uppnå. Varje dag då vi vaknar så börjar vi vandringen för att ta oss upp. Ibland vaknar vi mitt i backen och ibland vaknar vi längre ner i backen än vad vi var dagen innan.
Vår strävan att ta oss uppför backen slutar aldrig att brinna. Jag tror det är det som kallas att vara människa. Att hela livet befinna sig i en uppförsbacke. Så då är frågan, når vi någon gång upp till toppen på backen?
Kanske, kanske inte. Kanske vi når dit den dagen vi dör, eller så kanske vi den dagen erkänner tanken om att vi faktiskt aldrig kommer uppnå toppen. I andra religioner finns något man kallar nirvana. Kanske det är då man uppnått toppen!? Jag lämnar frågan obesvarad eftersom jag inte vet. Men den dagen jag vet lovar jag att återkomma!